en stor huagenott och larendrejare, . Han hade bortröfvat en af herr Robins barn. . Markisen uppoffrade sig, för att återföra barnet till dess fader, hvarvid han lopp stor fara. Efter detta äfventyr tog upproret en sådan fart, att det behöfdes tolf hundra man infanteri, ett kompani schweizare och. sex kanoner, för att instänga herr Dupuy i sitt slott. Tjugunio af hans folk blefvo hängda, och han sjelf halshöggs. Den unge Robin blef sedan abbe i Sorrdze. Den äldre Robin kände sig från denna tid Bois-Dore tack skyldig och visade honom den största välvilja. Markisen anförtrodde denne trogne vän de bekymmer, prinsens besök hos honom uppväckt, samt tillstod att han var orolig i synnerhet för Lucilios skull. — Era farhågor synas mig öfverdrifna, yttrade grefven till honom. Herr Groot, som de lärde kalla Grotius, och som i sitt land dömdes till lifstidsfängelse, lyckades ju rymma, gömd i en koffert, tack vare sin bustrus rådighet och goda hjerta, samt kom till Paris, der ingen mennisks tillfogade honom något ondt. Hvarför skulle icke er italienare njuta samma skydd i Frankrike? — Emedan franska regeringen, som icke bryr sig synnerligen om de holländska gomaristerna, gerna vill behaga påfven genom att förfölja hans offer. Campanella har nu varit fängslad i tjagu år, och ehuru man här i Frankrike allmänt beklagar och högaktar honom, gör man inganting, för att befria honom ur hans bödlars våld. — Ni har måhända rätt, återtog herr de Coulogne. Det är allt klokast att ni skaffar undan er vän vid minsta fara som hotar ert slott. Jag tycker. att ni:bör ha i beredskap en tilldyktsort, dit han genast kan draga sig