en stor huagenott och larendrejare, . Han hade
bortröfvat en af herr Robins barn. . Markisen
uppoffrade sig, för att återföra barnet till dess
fader, hvarvid han lopp stor fara.
Efter detta äfventyr tog upproret en sådan
fart, att det behöfdes tolf hundra man infanteri,
ett kompani schweizare och. sex kanoner, för
att instänga herr Dupuy i sitt slott.
Tjugunio af hans folk blefvo hängda, och han
sjelf halshöggs. Den unge Robin blef sedan
abbe i Sorrdze. Den äldre Robin kände sig
från denna tid Bois-Dore tack skyldig och vi-
sade honom den största välvilja.
Markisen anförtrodde denne trogne vän de
bekymmer, prinsens besök hos honom uppväckt,
samt tillstod att han var orolig i synnerhet för
Lucilios skull.
— Era farhågor synas mig öfverdrifna, ytt-
rade grefven till honom. Herr Groot, som de
lärde kalla Grotius, och som i sitt land dömdes
till lifstidsfängelse, lyckades ju rymma, gömd
i en koffert, tack vare sin bustrus rådighet och
goda hjerta, samt kom till Paris, der ingen
mennisks tillfogade honom något ondt. Hvar-
för skulle icke er italienare njuta samma skydd
i Frankrike?
— Emedan franska regeringen, som icke bryr
sig synnerligen om de holländska gomaristerna,
gerna vill behaga påfven genom att förfölja
hans offer. Campanella har nu varit fängslad
i tjagu år, och ehuru man här i Frankrike
allmänt beklagar och högaktar honom, gör man
inganting, för att befria honom ur hans bödlars
våld.
— Ni har måhända rätt, återtog herr de
Coulogne. Det är allt klokast att ni skaffar
undan er vän vid minsta fara som hotar ert
slott. Jag tycker. att ni:bör ha i beredskap
en tilldyktsort, dit han genast kan draga sig