Då de Hördeatt det var fråga om affärer, ansågo de, att de borde aflägsna sig. — År det era barn, herr de Bois-Dorå? fråade den resande, sedan han besvarat deras helsning. Jag har alltid trott er vara ungkarl År ni gift eller enkling? ; — Hvarken det ena eller andra, geämälde markisen; och dock är jag far. Ni ser här mm brorson, hvilken jag adopterat till eget arn. — Nu vill jag redogöra för mitt uppdrag, återtog rådsherrenmed välvillig min och ett inställsamt uttryck i sin röst, då barcen gått ut. Herr prinsen, som är er herre likasom min, och hvilken min familj från far till son tjenat i många år, har ålagt mig att utreda en sak af högst ledsam beskaffenhet som rörer er. Jag bryr mig icke om att kringgå ämnet, utan framställer genast hufvudfrågan. Ni har låtit en viss Sciarra dAlvimar försvinna, hvilken var er gäst; såsom jag nu är; men han hade inga följeslagare med sig, hvaremot jag är åtföljd af ett stort antal beväpnade män, som: skola skydda min. person och sätta mig i stånd att follgöra mitt uppdrag. Det är kanske min skyldighet att underrätta er, det tjugu soldater äro samlade på er gård, och att tjuga andra vänta utanför ingången till slottet... Jag har ansett mig böra vidtaga dessa försigtighetsmått för den händelse ni skulle vilja illa behandla ett guvernörens sändebud .. -. — Era försigtighetsmått äro öfverflödiga, herr Lenet, svarade Bois-Dor med mycket lugn och särdeles artigt; hade ni kommit alldeles ensam till mig, skulle här intet ondt ha vederfarits er. Ar ni min gäst, behöfver pi intet annat skydd; och nu borde ni så mycket mindre ha ansett er osäker, som ni uppträder i egenskap af prinsens budbärare. Jag har aldrig gjort mig känd för att vara rebell. Kanske det är