Några betraktelser öfver det
nyare svenska måleriet och
serskildt historiemalnin-
gb jan ; Ez
Med anledning af Akademiens för de Fria
Konsterna utställning 1868.
(Forts. fr. N:r 1174.)
Efter Blommr, Wahblbom, Höckert och Plage-
mann har hos oss en paus inträdt inom historie-
måleriet, alltför tydligt skönjbar vid detta års
utställning. Historiemålningen, i det den fram-
ställer den fosterländska HKistorien, är, noga
taget, det enda slags målning, som nationen
såsom nation behöfver. Samma sak är med
den historiska bildhuggarekonsten. Väl torde
ett fådant behof hos fölket gärmast föranledt
uppkomsten och underhållit tillvaron af Akade-
mien för de Fria Konsterna. Men någon historie-
målare med den sanna gudagnistan har akade-
mien ej att bjuda på för närvarande. Åtmin-
stone föreligger intet nyare konstverk, känty-
dande derpå. : Till dess emellertid en sådan
konstnär uppstår, vore det också väl, att de
väggytor uti nationalmuseets trappgång, hvilka
lemna plats för några stora freskomålnvingar af
fosterländskt innehåll — mythens eller histo-
riens — fingo förblifva lediga. Åran att med
sin pensels färger få fylla en sådan plats kan
vara smickrande för en konstnär. Men är han
klok, så må han väl betänka sig innan han lyss-
nar till uppmaningar, som vederbörande i sitt
vanliga lättsinne framställa. Må han väl pröfva
sina krafter! Framtiden, som säkerligen ej skall
få svårt att vara förståndigare än den nuva-
rande tiden, och hvars omdöme om allt det
monumentalt osköna, som i vårt fattiga foster-
land med stora kostnader åstådkommits sedan
den gustavianska tiden, blir omutligt, men hvars
krafter ej förslå att omgöra : allt, skall dock
ingalunda tveka att låta, i stället för de gamla,
anbringa nya väggmålsingar, om de förra icke
svara emot den högtidliga stämning, på hvilken
göres allvarligt anspråk vid inträdet uti den
tempelbyggnad, som förvarar de bildande kon-
sternas alster. ;
Sammanfatta vi samtliga de bildande kon-
sterna, så kunna vi säga, att de under inne-
varande århundrade gjort jättestora framsteg i
vårt fosterland, i trots af dess fattigdom och
stora behof, dess personliga konsiderationer,
klimateriska förhållanden och den långa vinterns
korta dagar.
Vägen till konstens tempel Har för mången
af dess adepter beklagligtvis varit rikt beströdd
med törnen, men fattigt beströdd med rosor. För
mången har lifvet varit en väfnad, med försakelsen
till ränning och fliten till inslag. Mycket kunde
i det afseende anföras, om det behöfdes. En
och annan flik af det fridlysta enskilda lifvet
ha vi, men med varsam hand, vågat lyfta på. —
Icke sällan nödgas vi hos konstnären beundra
viljans fasthet, som förmätt honom vårda flam-
man, der vi fruktat, att den redan såsom gnista
skulle slockna; men flamman har lyckligtvis i
de flesta fall både lyst och värmt på vägen
ända fram. Men hafva ock det ekonomiska
krafvet för hans lifs uppehälle och det mate-
riella krafvet för hans konsts utöfning blifvit
tillfredsställda, så stöter han på oundvikliga
svårigheter att fiöna det rätta uttrycket för
framställningen af sin fantasis skapelser. Den
sanna konstnären blir väl aldrig fullt nöjd med
sitt konstverk: verkligheten motsvarar aldrig
fulltut idn; den utförda bilden är aldrig så
skön som den tänkta. Deraf någon gång en
mera djupt gående missbelåtenhet, som kan
löpa ut i olika former af själslidande. Der-
emot vet ban väl att med omutligt omdöme
gifva full rättvisa åt sina kamraters arbeten.
Han glädjes åt hvarje framgång, hvarvid någon
af konstens uppgifter blifvit tillbörligen löst.
Bland obehag, som- konstnären någon gång
tror sig vara träffåd af, är konstkritiken, den han
då gerna förvexlar med konstnärskritik, oaktadt
anmärkningen åsyftat såk och icke person. Men
konstnären står, som det heter, bakom sitt
konstverk. Om han sålunda nödgas höra på
kritikens ord, så får han härvid betänka, att
hvarje afslutadt konstverk är en offentlig tanke,
gom tillhör allmänheten. Det är på samma
gång ett bidrag till dess bildning, som det i
viss mån är en mätare-af denna bildning. Konst-