motgången var en sporre att söka visa, det ingenting möjligt skulle lemnas oförsökt, så länge vi egde medel; också vände vi ej förr, än då blott så mycket kol fanns i boxarna som vi kunde behöfva på vägen hit, och då vi ankrade återstod deraf 114 kub.-fot. Stormen vid Beeren Island var ibland de svåraste, jag varit med om, och sjön så våldsam som den alltid är å grundt vatten; men skutan, nedisad som hon var utanpå, likasom å däck och tackling, skötte sig på ett beundransvärdt sätt. Mellan Beeren Island och kusten hade vi ännu en fnysare från ost och en från söder, den sednare sedan vi gjort an land; men oaktadt det var öfverlandsvind, gjorde fartyget med full eldning i den från alla håll korsande sjögången ej mera iän 2 till 3 knop; och hade ej ett det herrligaste norrsken så upplyst allting, att jag ända till kl. 3 på morgonen, då, endast 1!a timmas väg från Tromsö, påkommande yrväder nödgade mig söka ankarsättning under land, så hade vi ännu en natt åtminstone fått gästa Norra Ishafvets vilda vågor. Icke mindre det goda förhållande, som i allo rådt å Sofia under denna sommar, än det omiätliga intresse, som navigeringen häruppe haft för mig, skall göra den till ett af de dyrbaraste minnen, jag någonsin kommer att ega. Måtte nu blott hvad som uträttats kunna motsvara de billigaste fordringar, som kunnat på mig ställas!