denna bedröfvelse, min son,-då niinte är brotts-
lig? Seså, lugna er nu; jag har varit för hätf-
stig, bannat er i otid. Straffa mig ej genom att
gråta.
: De omfamnade hvarandra, och allt var godt
oeh bra igen. Men man undrade hvem det
kunde vara som huggit af näsorna. Lauriane
yttrade till markisen, att någon illvillig person
måste ha begått nidingsdådet, i afsigt att be-
röfva Mario hans fosterfars välvilja.
— Ja, det är temligen säkert, svarade Bois-
Dor, tankfull. Dådet är ett af de svartaste,
och om jag visste hvem gerningsmannen vore,
skulle jag döma honom att mista sin egen näsa.
tminstone skulle jag skrämma honom med en
sådan hotelse,
Emellertid försökte man ännu anse alltsam-
mans förorsakadt af okynne, och misstankarne
föllo på den som näst Mario var yngst i huset.
Men Clindor visade sig häröfver så förnärmad,
att markisen måste trösta äfven honom.
Följande dagen saknades ytterligare ett par
tre näsor; och Adamas i sin förtrytelse tillsade
att vakt skulle hållas dag och natt i träd-
gården.
Sedan skedde ingen vidare skada; och den
gode Lucilio, som ville göra sin vän markisen
glad igen, tillagade ett slags materia, hvarmed
han satte fast alla näsorna, så att de icke mera
föllo af.
Men hvem kunde väl den brottslige vara?
Adamas misstänkte en viss i slottet boende
person; markisen deremot, hvilken icke kunde
tro någon af sitt husfolk vara i stånd till att
begå en sådan nedrighet, antog att herr Pou-
lain var den egentlige upphofsmannen till det
onda.
— Denne skrymtare, sade han till Adamas,
håller oss för hedningar och har kanske in-
billat sig att vi dyrka bilderna.