denna bedröfvelse, min son,-då niinte är brottslig? Seså, lugna er nu; jag har varit för hätfstig, bannat er i otid. Straffa mig ej genom att gråta. : De omfamnade hvarandra, och allt var godt oeh bra igen. Men man undrade hvem det kunde vara som huggit af näsorna. Lauriane yttrade till markisen, att någon illvillig person måste ha begått nidingsdådet, i afsigt att beröfva Mario hans fosterfars välvilja. — Ja, det är temligen säkert, svarade BoisDor, tankfull. Dådet är ett af de svartaste, och om jag visste hvem gerningsmannen vore, skulle jag döma honom att mista sin egen näsa. tminstone skulle jag skrämma honom med en sådan hotelse, Emellertid försökte man ännu anse alltsammans förorsakadt af okynne, och misstankarne föllo på den som näst Mario var yngst i huset. Men Clindor visade sig häröfver så förnärmad, att markisen måste trösta äfven honom. Följande dagen saknades ytterligare ett par tre näsor; och Adamas i sin förtrytelse tillsade att vakt skulle hållas dag och natt i trädgården. Sedan skedde ingen vidare skada; och den gode Lucilio, som ville göra sin vän markisen glad igen, tillagade ett slags materia, hvarmed han satte fast alla näsorna, så att de icke mera föllo af. Men hvem kunde väl den brottslige vara? Adamas misstänkte en viss i slottet boende person; markisen deremot, hvilken icke kunde tro någon af sitt husfolk vara i stånd till att begå en sådan nedrighet, antog att herr Poulain var den egentlige upphofsmannen till det onda. — Denne skrymtare, sade han till Adamas, håller oss för hedningar och har kanske inbillat sig att vi dyrka bilderna.