är att hon skall lefva lycklig och trygg i ert slott samt behandlas af er så som man kan vänta af sin bäste vän. — Lita derpå, svarade Bois-Dor6. Jag skall sjelf fara och hemta henne. Min kaross är stor; om hon åker i den, kan hon taga med sig sina dyrbarasto effekter, utan att folket i trakten anar annat än att hon gör en af sina vanliga promenader. XXXIL. Redan följande dagen var Lauriane inlogerad på Briantes. Åt henne hade man upplåtit Rättvisans sal, som af den omtänksamme Adamas i en hast blifvit inredd till ett elegant och komfortabelt boningsrum. Mohrinnan bad att få passa upp på den unga damen, hvilken ingaf henne förtroende och sympati; och Lauriane, som å sin sida tyckte särdele3 om den stackars Mercedes, förklarade sin önskan vara, att denna skulle ligga om nätterna i det utanför hennes stora sängkammare befintliga kabinettet. Lauriane skiljdes från sin far med mycket lugn. Den högsinta flickan med sin tro och sin entusiasm misstänkte icke att några egennyttiga beräkningar lågo till grund för hennes fars beslut. Hon visste honor vara modig som ett lejon, liflig till lynnet oeh stolt; också såg hon i honom en hjolte. Han kände hennes renhet och ädla instinkter gamt hade derför icke vågat nedsätta sig sjelf i hennes ögon. Emellertid var han en högst vanlig menniska, en hederlig man, enligt det begrepp man på den tiden fästade vid ordet heder, d. v. s. han gjorde så litet ondt som möjligt, men tänkte derunder på att draga fördel af andras ondska.