förlöppet af några få veckor lyckats ombilda
Mario, så ätt han i allo liknade en förnäm mans
barn. Till och med markisen hade begynt med-
dela honom en smula undervisning i rid- och
fäktkonsten.
Dessutom lärde den gamle sin arfvinge, huru
en väluppfostrad ädling skulle skicka sig. Dessa
lektioner gåfvos om morgnarne.
Markisen lät sin elev gå ut och komma in
igen minst tio gånger. Meningen härmed var
att han skulle lära sig inträda i en salong med
behag och helsa de församlade på ett artigt,
elegant sätt, äfvensom att aflägsna sig enligt
konstens röglors
— Ser ni, min käre grefve, sade Bois-Dor
till honom, när en ädling kommit öfver tröskdln
till ett rum och tagit tre steg framåt, ha redan
alla derinne varande bildade och förnäma peår-
goner fällt sitt omdöme om honom. Derför är
det af en så atomordentligt stor vigt att han
förstår genom sin hållning, sin min genast röja
sina goda egenskaper. Hittills har man bemött
er med välvilja och öm förtrolighet; man har
befriat er från skyldigheten att efterlefva kon-
venansens bud, emedan man insett att dessa
ännu måste vara för er obekanta; men ni mijs-
tager er storligen, om ni tror att detta öfver-
seende skall bli varaktigt. Snart är det slut
dermed, och skulle man någon tid härefter finna
er, ehuru klädd i en herremans drägt, ännu
behäftad med bondfasoner, skulle man säga
antingen att ni har naturen emot er eller också
att jag försummat mina pligter såsom er upp-
fostrare. Må vi derför arbeta, min bäste grefte,
arbeta oförtrutet. Jag tyckte icke om den åf-
skedsbugning, ni nyss gjorde; den var icke nog
ledig, nog imposant. Inträd igen och visa då
mera säkerhet i ert skick samt laga att era
åtbörder bli något noblare.
Mario fann mycket nöje i dessa lektionbr.