2 Bref från Madrid. Olika uppgifter cirkulera rörande f. d. drottningens älskares, Marforis, härkomst och föregående lefnad; ingen ar dem, jag sett, har emellertid varit öfverensstämmande med sanna förhållandet. Grunden till hans lycka var den aflidne marskalk Narvaez kärlek till bordets njutningar och havs smak för sinnliga utsväfningar. Marforis far var en italiensk emigrant, som kom till Cadix för att söka medel för sitt uppehälle, och som der satte upp en restauration. Främlingens tjusningskraft visade sig vara starkare än dygden hos det fruntimmer, so förde högsta befälet i det nya etablissementets kök, och som kyrkan icke hade helgat den förbindelse, som under dessa, mot ordningen stridande, omständigheter anknöts, skådade drottningens af Spanien blifvande favorit för första gången dagens ljus under förhållanden, hvilka gjorde hans ankomst till verlden olaglig. Modrens skicklighet inom sin verkningskrets gjorde, att hennes table ähöte kom i ropet och besöktes af mycket fina kunder. Narvaez blef der en daglig gäst. Han fästade sin uppmärksamhet vd den dilla gossen, som stundom hade passat honom upp, och lofvade att göra något för honom. Han höll sitt löfte genom att skaffa honom en bokhållareplats i -skattkammarebyrån och yn, ingen gjorde sig förtjent af befordran genom -att bevisa Narvaez dylika tjenster, som Leporello bevisade Don Juan. Hans brist på geografiska kunskaper tyckes ha varit den enda förtjenst, som förskaffade honom ministerposten för koloniernå, hvilken befattning han lemuade för att bli civilguvernör -i Madrid. Detta var ett politiskt schackdrag af hans mäktige beskyddare, hvilken -satte Marfori såsom bete på sin krok i beräkning att stärka sin egen makt gehom den sistnämndes inflytande på drottningen. I kraft af sin officiela befattning uppvaktade Marfori H. M:t vid alla tillfällen, intog plats i hennes loge på operan och andra förlustelseställen, och en plats i hennes vagn på promenaderna. Hon fästade snart sin uppmärksamhet vid honom, skänkte honom sin gunst och utnämnde honom till palatsintendent. Detta väckte allmän ovilja och stegrade det allmänna missnöjet till den högsta grad; den skandalösa scenen i San Sebastian (der drottningen offrade sin krona för att få behålla sin älskare) var endast sista länken i denna kedja af skandaler. Det vill synas såsom om det kungliga sällskapet icke finner sig synnerligen väl i Pau. Vederbörande hafva kommit underfund med, att det finnes någonting som kallas allmän opinion, och en allmän instiokt om hvad lasten helst bör göra. Detta har nyligen visat sig på ett sätt, som icke gerna kan missförstås. Hedersvakten har blifvit indragen från det kungliga palatset, och slottets guvernör har befallt att militären skall inställa den vanliga helsningen, då f. d. drottningen passerar förbi. Ett eget öde tyckes numera hvila öfver denna bourbonska familj, som, efter att så stolt hafva styrt verlden, nu på ett så nesligt sätt sprides kring i densamma. Man kan icke säga, att det fattas romantik i samtidens historia, ty oupphörligt inträffa händelser, hvilka bevisa motsatsen. Så bor t. ex. nu här en ung man, omkring 20 år gammal, med sin far Guöll y Rent6. De hafva helt nyss återkommit till Spanien. Den unge mannen var kavalleri-underlöjtnant vid ett regemente, som deltog i slaget vid Aleolea. Den unge officeren fick en häst dödad och två sårade under sig under de fyra timmar, som Novalisehes stod emot de revolutionäres angrepp. Då flertalet af de kungliga trupperna öfvergick, qvarblef han med. de få trogne och lofordades mycket af sin öfverste för sin under slaget ådagalagda tapperhet. Men öfversten och de qvärvarande följde snart flertalets exempel, och den unge mannen blef lemnad ensam. Han bröt då itu sin värja, kastade bitarna för sin öfverstes fötter och reste för att möta sinfår i Paris; men han for icke förr, än han hade fått veta, att hela armeen hade öfvergifvit de kungligas sak. Hvarför är du här ? frågade hans far. Derför att det icke mera finns några soldater för mig att kommendera. Jag har förblifvit trogen intill sista ögonblicket och kommer nu till dig. Svaret blef: sOmfamna din far, min gosse. Du har uppfört dig såsom en man af ära och såsom en spansk adelsman. Du har betalt din skuld till drottningen för din uppfostran i militärskolorna, och iu här ditt land behof af dina tjenster. Följ mig. Vi. vilja återvända till Spanien. Jag hörde denna episod berättas af fadren i sonens härväro, och den skulla häfva ett mera flyktigt intresse, vore det icke för den omständighet, att f. d. drottningen är gossens faster och fadrehs svägerska. Don Francisco de Paula, bror till