2 Bref från Madrid.
Olika uppgifter cirkulera rörande f. d. drott-
ningens älskares, Marforis, härkomst och före-
gående lefnad; ingen ar dem, jag sett, har emel-
lertid varit öfverensstämmande med sanna för-
hållandet. Grunden till hans lycka var den
aflidne marskalk Narvaez kärlek till bordets
njutningar och havs smak för sinnliga utsväf-
ningar. Marforis far var en italiensk emigrant,
som kom till Cadix för att söka medel för sitt
uppehälle, och som der satte upp en restau-
ration. Främlingens tjusningskraft visade sig vara
starkare än dygden hos det fruntimmer, so
förde högsta befälet i det nya etablissementets
kök, och som kyrkan icke hade helgat den för-
bindelse, som under dessa, mot ordningen stri-
dande, omständigheter anknöts, skådade drott-
ningens af Spanien blifvande favorit för första
gången dagens ljus under förhållanden, hvilka
gjorde hans ankomst till verlden olaglig. Mod-
rens skicklighet inom sin verkningskrets gjorde,
att hennes table ähöte kom i ropet och besök-
tes af mycket fina kunder. Narvaez blef der en
daglig gäst. Han fästade sin uppmärksamhet
vd den dilla gossen, som stundom hade passat
honom upp, och lofvade att göra något för ho-
nom. Han höll sitt löfte genom att skaffa ho-
nom en bokhållareplats i -skattkammarebyrån
och yn, ingen gjorde sig förtjent af befordran
genom -att bevisa Narvaez dylika tjenster, som
Leporello bevisade Don Juan. Hans brist på
geografiska kunskaper tyckes ha varit den enda
förtjenst, som förskaffade honom ministerposten
för koloniernå, hvilken befattning han lemuade
för att bli civilguvernör -i Madrid. Detta var
ett politiskt schackdrag af hans mäktige beskyd-
dare, hvilken -satte Marfori såsom bete på sin
krok i beräkning att stärka sin egen makt ge-
hom den sistnämndes inflytande på drottningen.
I kraft af sin officiela befattning uppvaktade
Marfori H. M:t vid alla tillfällen, intog plats i
hennes loge på operan och andra förlustelse-
ställen, och en plats i hennes vagn på prome-
naderna. Hon fästade snart sin uppmärksamhet
vid honom, skänkte honom sin gunst och ut-
nämnde honom till palatsintendent. Detta väckte
allmän ovilja och stegrade det allmänna miss-
nöjet till den högsta grad; den skandalösa sce-
nen i San Sebastian (der drottningen offrade
sin krona för att få behålla sin älskare) var en-
dast sista länken i denna kedja af skandaler.
Det vill synas såsom om det kungliga sällskapet
icke finner sig synnerligen väl i Pau. Vederbö-
rande hafva kommit underfund med, att det finnes
någonting som kallas allmän opinion, och en all-
män instiokt om hvad lasten helst bör göra. Detta
har nyligen visat sig på ett sätt, som icke gerna
kan missförstås. Hedersvakten har blifvit in-
dragen från det kungliga palatset, och slottets
guvernör har befallt att militären skall inställa
den vanliga helsningen, då f. d. drottningen pas-
serar förbi.
Ett eget öde tyckes numera hvila öfver denna
bourbonska familj, som, efter att så stolt hafva
styrt verlden, nu på ett så nesligt sätt sprides
kring i densamma. Man kan icke säga, att det
fattas romantik i samtidens historia, ty oupp-
hörligt inträffa händelser, hvilka bevisa mot-
satsen. Så bor t. ex. nu här en ung man,
omkring 20 år gammal, med sin far Guöll y
Rent6. De hafva helt nyss återkommit till
Spanien. Den unge mannen var kavalleri-under-
löjtnant vid ett regemente, som deltog i slaget
vid Aleolea. Den unge officeren fick en häst
dödad och två sårade under sig under de fyra
timmar, som Novalisehes stod emot de revolu-
tionäres angrepp. Då flertalet af de kungliga
trupperna öfvergick, qvarblef han med. de få
trogne och lofordades mycket af sin öfverste
för sin under slaget ådagalagda tapperhet. Men
öfversten och de qvärvarande följde snart fler-
talets exempel, och den unge mannen blef lem-
nad ensam. Han bröt då itu sin värja, kastade
bitarna för sin öfverstes fötter och reste för att
möta sin- får i Paris; men han for icke förr,
än han hade fått veta, att hela armeen hade
öfvergifvit de kungligas sak. Hvarför är du
här ? frågade hans far. Derför att det icke
mera finns några soldater för mig att kommen-
dera. Jag har förblifvit trogen intill sista ögon-
blicket och kommer nu till dig. Svaret blef:
sOmfamna din far, min gosse. Du har uppfört
dig såsom en man af ära och såsom en spansk
adelsman. Du har betalt din skuld till drott-
ningen för din uppfostran i militärskolorna, och
iu här ditt land behof af dina tjenster. Följ
mig. Vi. vilja återvända till Spanien. Jag
hörde denna episod berättas af fadren i sonens
härväro, och den skulla häfva ett mera flyktigt
intresse, vore det icke för den omständighet,
att f. d. drottningen är gossens faster och fadrehs
svägerska. Don Francisco de Paula, bror till