Denne olycklige gubbe sprang efter Ödet,
som beröfvat honom hans unge Herre, hans
husbondes afgudade barn.
Herden blef yrvaken och frågade honom hvad
han ville. Ett samtal uppstod mellan de bägge
aktörerna, hvarunder samma sak gång efter
annan upprepades, hvilket, enligt Adamas me-
ning, hade det goda med sig att åskådarne
blefvo gjorda uppmärksamma på hvad som var
sjelfva kärnan 4 pjesen.
Herden lofvade hjelpa gubben under hans
spaningar, och de angrepo tillsammans en liten
fästning, hvilken var placerad mellan buskarne
och skulle se ut för att ligga mycket långt
borta. Fästningen var i sjelfva verket ingen
annan än den markisen fordom fört från slot-
tet Sarzay jemte de öfriga leksakerna, som
han skaffade sin broder.
Men knappt hade de anfallit den fasta bor-
gen, förrän en förfärlig jätte i den mest fan-
tastiska kostym uppträdde och lade hinder i
vägen för utförandet af deras plan.
Jättens rol spelades af Aristandre. Han ut-
tryckte sig på ett för alla okändt språk. För-
hållandet var att han för Lucilio, som varit
Adamas behjelplig vid pjesens anordnande, för-
klarat sig ur stånd att lära sig det aldra rin-
gaste — om också blott tre ord — utantill.
Han hade med anledning häraf fått tillåtelse
att, i sin egenskap af jätte, yttra hvilka konstiga,
osammanhängande och meningslösa ord han kun-
de hitta på; hufvudsaken för honom var att
han skulle se förskräcklig ut och ha en dun-
drande stämma.
Aristandre ställde sig denna föreskrift till
noggrann efterrättelse; men då Adamas föro-
lämpade honom på det mest sårande sätt, för-
klarande honom vara ett troll, en varulf, ett
odjur, blef han ond och lät på äkta Berry-
tungomål så ohyggliga svordomar undfalla sig,