att fatta meningen af dem måste han under-
kasta ag ett Visst arbetö, och själsärbete sy-
nes honom alltid naturvidrigt Han hör med
ögonen.
Också var man icke litet förtjust af före-
draget; kännare påstodo till och med att herr
Ådamas predikade mycket bättre äp försam-
lingens kyrkoherde.
öfter talets slut kom markisen ned, åtföljd
af sin son och de vänner, som voro samlade
hos honom. Mario vann genast allas hjertan
genom sitt vänliga sätt och sina milda ord.
Hans far hade uppdrägit åt honom att in-
bjuda byng alla invånare till en fest nästföl-
jande söndag, och detta gjörde han naturligt-
vis i ordalag, som icke väl anstodo en förnäm
mans son, talande till simpelt folk.
Wilhelm och till och med den republikanske
gubberx de Beuvre stodo häpna häröfver, innan
de hunno erinra sig att gossen kort förutlefvat
bland herdar.
Markisen, som märkte dotta intryck på deras
miner, frågade dem, om han icke borde ropa
Mario tillbaka. Denne gick då från grupp till
Erapp och lät sig omfamnas och smekas af en
och hvar.
Men en gumma, den äldsta i byn, kom fram
till markisen Och, stödd mot sin krycka, sade
hön till honom med darrande röst:
— Nådig herre, den gode Guden har väl-
signat er, för det ni varit mild och välgörande
mot de fattiga. För er skull har man glömt
er far, hvilken handlade grymt både mot ef
och andra. Här har ni nu fått en son, som
liknar er, och genom honom skall ert minne
lefva länge, sedan ni sjelf gått all verldens
väg.
Markisen tryckte den gamlas hand; och han
tänkte icke vidare på att ropa Mario tillbaka.
Han lät folket dricka en skål för sin son;