till att tänka på hvad innehållet bade att betyda. När han nu utsade orden, fann han sjelf att deras mening var ganska komisk; ty han var icke disponerad att utstå så stora lidanden, ifall Låäriane vägrade honom de tusen och åter tusen kyssarne. Han hade god lust att utbrista i skratt och betraktade dei unga damen, som också hade hist att skratta, och som med en glad och vänlig min räckte horom sina håda händer. Han satte nu etiketten helt och hället åsido och, lydande sin naturliga känsla, föll han henne om halsen samt kysste henne under omfamningen på båda kinderna! Härefter yttrade han följande, som han sjelf hittade på: — Goddag, min fru; jag ber er vilja mig väl, ty ni synes mig vara en god menniska, och jag håller redan af er. Förlåt honom, sade markisen; han är ett näturens barn... — Det är just derför han behagar mig, genmälde den sköna Lauriane; och jag frikallar honom från skyldigheten att iakttaga öfliga ceremotiier. — Men nu skall ni tillfredsställa vår nyfikenhet, sade herr de Beuvre till markisen. Hvad betyder i sjelfya verket allt dettå, min. granne? .Hvarifrån har denne gosse kommit? Om han tillhör er, får jag gratulera er på det aldra högsta; jag hade likväl icke trott att... Man anmälde Wilhelm dVArs, som infunnit sig, åtföljd af Louis de Villemort och en an nan ung herre, hvilka kommit på besök till herr dArs samma morgon, och för hvilka denne omtalat den märkvärdiga upptäckten af Florimonds, son. — Är det han? utropade Wilhelm, då han inträdt och hans. ögon fallit på Mario. Ja, det ärverkligen min Ule ziguenare. Men hvad han nu är vacker! På min ära ger ban riktigt .