Medan markisen gjorde begripligt för honom,
hvad han ville ha uträttadt, och att allt måste
ske i tysthet, drog Adamas försorg om likets
inbärande i stugan.
En fjerdedels timma sednare begåfvo sig
Bois-Dorå och hans folk tillbaka till Rochaille-
vägen.
er träffade de Aristandre och hans kam-
rat, som voro mycket nedslagna öfver att de
joke kunnat upptäcka hvart Sancho styrt sin
OSA.
— Nåja, herr markis, sade Adamas. Det
är kanske Guds vilja att han skall undkomma.
Denne brottsling lärer nog akta sig för att
hädanefter uppträda i en trakt, der han vet
sina onda gerningar vara kända; och om man
nu funnit honom, skulle han endast ha gifvit
anledning till ytterligare besvär och bekymmer.
— Jag medgifver att jag, då jag har tid till
att besinna mig, ogillar eller känner afsky för
allt hvad exekutioner heter, och att jag skulle
ha skyndat att förvisa den andre mördaren ur
min åsyn. Jag skulle genast ha låtit öfver-
lemna honom åt fogden, men då hade jag på
samma gång måst upplysa denne om, huru
jag tillvägagått med husbonden; och eftersom
vi för närvarande böra hålla detta hemligt,
torde det vara bäst som skett. Jag anser min
broder Florimonds död redan vara tillräckligt
hämnad. Visserligen hade icke mohrinnan gif-
vit akt på, hvilkendera det var — husbonden
eller betjenten — som stötte dolken i hans
kropp; men i sådana fall som det ifrågava-
rande, Adamas, är den som befaller alltid den
brottsligaste och kanske den ende brottslige.
Tjenaren tror det mången gång vara sin pligt
att lyda husbonden, äfven då denne ålägger
honom hvad orätt är; och att denne Sancho
icke handlat för egen räkning eller varit med
om att dela hvad som röfvades från min bro-