iLlvarjenanda nyhetor.
En donmsmästare på Kornhamns-
torg. Madamerna på Kornhamnstorg öfverraska-
des i tisdags afton af en ung man, som för dem
gaf en representation i den högre danskonsten.
Han slog ned ibland dem som en bomb, utan att
någon kunde säga hvar han kom ifrån, och han
behöfde ej andra förberedelser, än att afkastaroc-
ken, innan representationen började. Hvad som
felades honom i grace och smidighet, ersattes i fullt
mått af den styrka han utvecklade och den hastig-
het, hvarmed han svängde om eller rusade framåt.
Musiken bestod han sig sjelf, ty han sjöng den
bekanta arian ur sköna Helena: Jag är glad, jag
är glad ete., och i öfvermåttet af sin glädje gjorde
han luftsprång än öfver en förskräckt madams huf-
vud, än öfver hennes salubord, så att hans dans-
bana slutligen blef öfversållad af väderbufvor, äpp-
len, pepparkakor, karameller m. m. Publiken är,
som man vet, utomordentligt nyckfull. Så äfven
publiken på Kornhamnstorg. De prosaiska varel-
serna kände ej den ringaste sympati för dansören;
de satte mera värde på en kappe sura äpplen och
en korg årsgamla pepparkakor, än på en förevis-
ning af den vackra konst, genom hvilken Lydia
Thomson, Amelie Laurence m. fl. blefvo så popu-
lära hos Stockholms befolkning. Dansören bekym-
rade sig dock ej öfver de alltför tydliga bevis på
missnöje, som hans piruetter och pas väckte, utan
fortsatte oförtruten, alltjemt sjungande: jag är
glad, jag är glad! Slutligen kom polis, och han
fick dansa med till vaktkontoret. Vid förhöret,
som der anställdes med honom, visade han sig lika
förvånad, som gummorna varit på torget. Jag har
tjent ut min tid på Waxholm, slapp ut i går och
jag är glad, jag är glad etc. — Tyst! sade öfver-
konstapeln barskt; här är inte fråga om att sjunga.
Evem är du ? — Plåtslagare och jag är glad —
Mer fick man ej veta, dansören affördes till häk-
tet, sedan först 5 å 6 konstaplar nödgats hjelpa
honom på med rocken, och vid inträdet i arresten
gjorde han ånyo en piruett, sjungande med full
hals: Så är jag åter i mitt hem etc.
Osäkerheten på Askersunds gator.
Undar nämnde rubrik meddelade vi för en eller
annan vecka sedan efter Askersunds Tidning en
tragi-komisk uppsats om en hund Gargon, som
gjorde det betänkligt för gående att trafikera den
lilla stadens eljest så lugna gator. I sednast hit-
komna numret af ofvannimnda tidning är hunden
Garcon åter ute och går, denna gång vallad af
sjelfva redaktionen. Odjuret och dess matmorhe-
handlas nemligen i en uppsats, som vi taga oss
friheten att hör återgifva:
Uti en insänd uppsats i ett föregående nummer
omnämndes, att en hund, benämnd GarGon, var
ganska fiendtligt sinnad mot barn (han lärer äfven
vara det mot äldre personer), och den önskan ut-
trycktes, såsom allmänhetens, att det odresserade
kräket skulle endera hållas inom hus eller ock af-
dagetagas. Detta synes hafva misshagat Garcons
egarinna, mamsell B—n, som i går hemsökte tid-
ningens utgifvare, hvilken hon uti för tillfället väl
valda ordalag tilldelade en uppfriskande skrapa.
Mamsellen tillkännagaf att hennes fasta öfvertygelse
är den, att hennes älskling är vredgad på ungar, i
derföre att dessa reta honom, och att han sprin-.
ger efter och gläffser på fruntimmer, kommer sig
just deraf, att de gå så besynnerligt, o. 8. v. —
Detta omtalas här, på det ungarna må hädanef-
ter förmanas att ej reta beau Gargon, samt att
fruntimmerna måtte bemöda sig att gå på ett sätt,
som han, hunden, kan gilla. s
Lugnande. Frankrikes officiela tidning för i
måndags meddelade följande notis: Påfven har till-
kinnagifvit, att han, för att gifva Frankrike och
kejsaren ett nytt bevis på sina sympatier och sin
erkänsla, såsom i dag skulle afresa till Civita
Vecchia för att välsigna de franska trupperna och
för att bese staden och fästningsverken.
IF, d, drottning Isabella skall, enligt npp-
gift från Newyork, redan för flera år sedan hafva in-
köpt jordegendomar för två millioner dollars i trak-
ten af Filadelfia, hvilka lemna henne god afkast-
ning. I början blef hon illa lurad; hrr förvaltare
spekulerade för egen räkning och stora förluster
uppstodo. Sedermera öfvertog förre gesandten
Gallas, sedan han återkommit från England, upp-
sigten öfver egendomarna och drog försorg om att
f. d. drottningen fick den afkastning, som henne
med rätta tillkom.
Louis Wewillot, redaktör för den kyrkliga
tidningen L Univers, som förebrått hr Pelletan för
att hafva uttryckt sig med alltför mycken sido-
vördnad om f. d. drottning Isabella, har af denne
blifvit påmint om en artikel, som den fromme
Vemillot en gång skrifvit om Spaniens regentinna :
SAtt ränna på gatorna, icke såsom amazon, utan
såsom kusk, att med förkärlek bo, der hennes ge-
mål icke uppehåller sig, att umgås med knektar,
att förstå sig på skådespelare, att göra kasern-
qvickheter och låta folket blicka in i sina säng-
kammare-angelägenheter och att bära den katolska
kronan såsom en marketenterskas mössa, detta är
ännu icke allt, 0..s. v. j
F. d. komungen af HMannover lär
hafva starka funderingar på att åter uppsätta en
tidning i Paris. Nödiga förskotter skola redan
vara lemnade.
Den äldsta man i England dog den 12
okt. Han hette Richard Purser och var 112 år gam-
mal. De sista femtio åren af sitt lif hade han till-
pragt i staden Cheltenham, der han förtjenade sitt
bröd såsom dasoszverkare, ända tills för 5 år sedan