Winneslista för jordbrukare
i november 1868.
Höstplöjningen fulländas nu. Stor omsorg bör
egnas åt detta arbete, då på dess riktiga verk-
ställande kommande skördar väsentligen bero. En
djup bearbetning är isynnerhet af vigt för rotfruk-
terna, men gagnar äfven andra vexter, som trifvas
väl i det tjocka lager af matjord, som derigenom
kan bildas. På illa afdikad lerjord oeh på sand-
jord torde dock i allmänhet en djup plöjning vara
mera skadlig in nyttig och måste alltid företagas
med viss försigtighet. Den djupa plöjningen bör
icke företagas mer än en gångi en cirkulation, och
då alltid å det fält, som beredes för rotfrukter.
Sällan förekommer hos oss plöjning till större djup
än 16 tum, och det fordrar en ovanligt stark göds-
ling, eller ovanligt god jord, om man skall kunna
utan förlust upptaga en större massa ny jord på
en gång. Mycket sikrare är att använda alfluck-
rare eller att småningom fördjupa matjorden genom
att vid djupplöjningen endast upptaga några få tum
af alfven. Sedan tiäckdikningen är verkställd bör
dock alfluckring icke underlåtas. Växternas rötter
kunna, sedan den är verkställd, med större lätthet
nedtränga i djupet och upphemta för deras utveck-
ling nödiga ämnen. Man må dock icke glömma,
att täckdikning och alfluckring, dessa stora häf-
stänger för jordens förbättring, icke skapa nirings-
imnen för plantorna, endast göra i jorden befint-
liga ämnen tillgängliga och underlätta sålunda jor-
dens utsugning, om icke jordbrukaren förstår att
ersätta hvad som genom grödorna borttages.
Sedan jorden blifvit täckdikad och alfluckrad,
förökas småningom höstplöjningens djup och i
sammanhang dermed skördarnes sikerhet. Vill
djupare plöjning behöfvas starkare, bättre under-
hållna hästar. Svaga dragare medföra dåligt arbete.
Gif derföre dragarne godt foder och se till att de icke
nu förderfvas genom att efter dagens tunga arbete
utsättas för nattens köld på dåliga beten!
Betestiden är nu slutad och kreaturen måste sit-
tas in. Det är mer angeläget än vanligt att i år
noga berikna fodertillgången och fördela fodret så,
att det räcker till vinterfordringens slut. Vägning
och miitning äro härtill nödvändiga. Den, som icke
är i tillfälle att dagligen väga fodret, bör mäta för-
varingsrummet och deruti befintliga förråder samt
noga tillse att för hvarje vecka icke användes mera
foder in tillgången medgifver. Om fodret förvaras
på ett ränne, är det ganska lätt att berikna åtgån-
gen efter antalet sparrar. Hö och halm höra an-
vändas i form af hackelse, hvarigenom fodret bättre
tillvaratages och äfven torde gagna mer. Om sid
skall användas, bör den fördelas på hela tiden,
enär det alltid är fördelaktigt att på samma gång
begagna så många foderimnen som möjligt. Med
nuvarande höga priser å säd och kakor torde i all-
minhet vara svårt att använda dessa fodermedel,
utan att beräkna gödselns värde. Detta är dock i
förhållande till guano och ben ganska högt; och
då man beräknar att jordbrukaren, om han icke
vill. utsuga sin jord, måste ersätta de produkter,
som derifrån bortföras, antingen genom direkt köp
af guano, ben m. m. eller genom köp af foderme-
del såsom kakor och sid, så torde sådan utfodring
vid väl skötta ladugårdar äfven i år blifva lika bil-
lig som köp af ben och guano, isynnerhet då i
beräkning tages, ätt utan användande af dessa fo-
dermedel en bestämd förlust göres på de kreatur,
som måste atfyttras. Om det åter under inneva-
rande vinter blir fördelaktigare att svältföda dju-
ren än att föda dem rikligt, beror på predukternas
pris. Om detta är högt, blir troligen den starka
utfodringen, gödningen, äfven i år billigast.
(Skarab. hush. sällsk. Tidning).