kan ej springa särdeles fort och icke heller
har han lätt för att gömma sig väl. Jag an-
svarar för att vi skola hinna upp och gripa
honom, Den saken åtager jag mig. Sjelf bör
ni fara hem och hvila er; ni har redaa gjort
nog.
— Nej, svarade markisen; jag måste ha tag
uti denne mördare. Må två af er söka efter
honom, medan den öfriga betjeningen åtföljer
mig och herr Ars till karmeliterklostret.
Man lade dWAlvimar på hans häst; och be-
tjenterna drogo försorg om transporten.
Bois-Dor och Wilhelm redo i förväg, för att
hinna till staden, innan man stängde portarne;
ty klockan var nu nära tio på qvällen.
Under vägen omtalade markisen för sin unge
slägtinge den vigtiga upptäckt, som under den-
nes frånvaro blifvit gjord; och dervid medde-
lade han så omständligt alla detaljer, beskref
så noga huru alltsammans tillgått från början
till slut, att Wilhelm icke längre kunde envisas
att försvara sin väns ära.
Han tillstod att han på det hela taget kände
honom högst obetydligt, och att man i Bourges
haft att berätta om förloppet vid den duell,
med anledning af hvilken TAlvimar måste hålla
sig gömd, både ett och annat som var för ho-
nom föga hedrande. Herr Sciarra Martinengo
hade blifvit sårad, emedan dAlvimar, tvärt-
emot alla reglor, riktat en stöt mot hans bröst
i ett ögonblick, då han begärde uppehåll i stri-
den af den orsak, att hans värja blifvit af-
braten.
Wilhelm hade icke velat sätta tro till denna
beskyllning; men Bois-Dor6 började genom sina
upplysningar bibringa honom en annan upp-
fattning af spanjorens karakter; och han lof-
vade att komma till. Briantes den följande da-
gen, för att se bevisen och göra bekantskap
med den ille Mario.
Forts.)