avn BALL SOOUCE UIVARVI, al UVUBRVIA (EVA låt, ni begagnar en syfrökens termer). Ytterligare söger ni: Helt annorlunda skulle det sett ut, om gvinnan fått styra, men straxt derefter utropar ni: Vi (qvinnor) hafva haft och ega ännu makten i allt! Verlden har, liksom -Japan, tvenne makter, en helig och undangömd: gqvinnan och en synlig, herrskande: mannen, som böjer knä inför den förra, under det att han regerar i dennas namn. Nåväl, mina damer, huru viljen I att någon skall kunna finna den ringaste hållning eller tankeföljd i detta er advokats resonnemang? Min fröken, ni påstår att mannen gvarstår vid sina befängdheter och strax derpå att han tillskärer den ena statsformen efter den andra. — Ni säger: helt annorlunda skulle det sett i ut, om qvinnan fått styra, och strax derpå att -SVi hafva haft och ega ännu makten i allt! Således oupphörliga motsägelser (aj, aj, det hopfätade hufvudet är ej rätt klart). Tankeföljden fattas helt och hållet. Ytterligare säger ni att männen aldrig frånträdt -sioa påhitt förr än de gått sönder i alla sömmar (återigen reminiscenser från 3ymaskin) och menskligheten visat sig i hela sin näkenhet (reminiscenser från baldrägtens decolterade behag). — Men vidare att qvinnorna heilre ändra modet med fara att åter misslyckast — och ni hade gerna kunnat tillägga: sålänge mannen -Ännu har ett öres kredit! — Nåväl, sköra fröken, hvarest är nu klokheten, det surda förnuftet? Hos mannen, som sliter ut det han påkostat sig, eller hos qviunan, som blott immerfort byter om? Ni nttalar en slags tyryerkerikritik öfver Storbritatiens peruker, -kungesos purpursammets-slängkappa, biskoparnes guldbrokad-nattrockar, prestkandidatervas skjortor öfver ett par svart ben, officerarnes appendix och elutligen domarens, sig mellan benen slingrande svärd — allt detta har ni persiflerat med en glänsande framgång — men ni glömmer att vi män oupphörligt och utan återvändo kämpat och kämpa för samma sak som ni nu behagar anse. vara ert uppslag. Att nu, sedan peruken är betydligt Jösrupkad, brokadnattroeken svart torde följa med biskoparne på deras förestående afrera, prestkandidaterne svart måtte få stoppa in skjortan och officerarne (bur går det då med frökenhjettat?) aflägga ett eller annat appendix, — lägga dessa dumma moder oss karlar till last, det är ingen stor heder. Hurv vi män förmå eder klädedrägts symbolik, skall pi i några ord få höra. Eder krivolin (vi mena ej eder artikei) raed sina grofva, ofta afbrutna fjedrar är en symbol af qvinnans begär att till hvad pris som helst, visa sig annorlunda än hon är och dölja den innanför befintliga tomheten. Aldrig skall hon, iklädd denna ballongdrägt, förmå intränga i verldshistorien! Eder chignong är en symbol af att qvinnang framhnfvud är lika tanketomt som hennes lösa bakhufvnd, då hon flyger fram på sysslolöshetens bana, släpande på sig allt sitt pick och pack af glitter och kattguid. Ehuru det, såsom bekant och länge af oss män omtalats, är vår Jifliga önskan att finna en enkel, flärdlös men dock vacker drägt, torde det dock böra medgifvas att, för såvidt man någonsin kan få fullt naturliga klädedrägter, mycket enklare än vår är, kan den icke bli. Vi tillönska damerna också så enkla och värdiga drägter som möjligt. Detta hindrar icke, att vi finna deras nuvarande absurda. Vi tro, att de tankar som hemtas från de af våra fruar så föga ventilerade sängkamrarne, måste vara skämda; derföre önska vi äfven, att ni måtte få rätt bära fram edra sjelf, blott ni förut aflagt de borribla ballongersa uppoch ner-till. Till slut må nsämnas att edert uppträdande ådagalägger en redan inträffad förbättring hos qvinnan. Nixhar nemligen anslutit eder. till männens klagan öfver de högt uppsattes lystnad att lysa med grannlåter: Ni går då således med strömmen, min fröken! Quel progrås! Och nu tack för eder artikel; den var glängande och lysande af ordvändningar, glittrande öch röände af qvicka infall — den var som en rikt prydd balklädning. Hvad hållning, tankeföljd och sundt förnuft deri angår, så var den mest lik er krinolin — den var derpå tom. — VX 222Bsvsesasoa