Hvarjehanda, nyheter.
En fru, en riktig hedersgumma af gamla
sorten, uppkom hiiromdagen på Industribanken i
Stockholm. Följande samtal utspann sig mellan
henne och bankens kamrerare:
— Skulle be att få låna hundra rdr.
— Karen på, hvad frun har för papper.
— Åh, jag tänkte att skrifva en revers.
— Nej, det får lof att vara hypotek.
— Jaså! Tar dom hypoteker i bankerna mi —
ja då så... Tjenarinna!
(Niger och går). N. A.
Amnekdot om general Gramt. Den
sannolikt blifvande presidenten öfver Nordameri-
kas Förenta Staterna bodde vid 10—12 års ålder
i den lilla staden Georgetown. Dit kom en konst-
beridartrupp — icke så grann som Hinnes, men
görande samma konster. Många stockholmare erin-
ra sig väl en af de lustigaste scenerna från den
Hinneska cirken. En hvit mulåsna föres in, hon
är nistan lika fet som hr Hinne sjelf, hvilken tri-
der fram i midten af ridbanan och erbjuder resp.
åskådare att taga sig en promenadridt på den der
åsnan. Man får rida gratis — och lyckas man
komma ett hvarf omkring banan, så får man 50
rdr på köpet. Det anmäler sig ett stadsbud, en åkar-
pojke eller någon annan spekulant. De sätta sig
upp på det lifliga djuret, de avancera tre eller fyra
steg — hopp! åsnan slår bakut, ryttaren faller
af, publiken gapskrattar. Nya försök sluta alltid
på samma sitt.
Nåvil, det konstberidarsällskap som besökte
Georgetown utförde ett dylikt konststycke med en
liten hist, en pony i stället för en mulåsna. Unga
Grant såg den enc efter den andre blifva afkastad,
och det förtröt honom att Georgetown skulle lida
GSE SST TESTO YTR RRN ATES ITEITNNENDNTDTEET ESN — e REDEN