men hon har ännu icko fått tillträda denna plats;
hon står ännu i sitt stånd och säljer tidningar,
hon är änno lika mycket föremål för publikens
nyfikenhet, och ännu i går afton var trängseln
framför henne så stor, att poliskonstaplar måste
skingra massan, som började hindra trafiken på
den breda boulevarden.
Hösten är nu inne och solen säger oss sitt
sista farväl. Till ersättning få damerna sin toi-
lett att tänka på. Modersa tro nu bestämda
för säsongen. Äfven i år låna oss Marie An-
toinette, prinsessan de Lamballe och Ludvig
den sextondes syster, Madame Elisabeth
dessa sköna och romantiska bilder från det a-
dertonde seklet — sina täcka moder. Den korta
klädnvingen är nu definitivt antagen för prome-
nad; den långa nyttjas dock ärnu på baler och
soir6er. Se här huru modet vill hafva den
korta klädningen:
Den första kjolen är afrandigt sammet; öfver
den bäres en tunique af enfärgadt siden, garne-
rad med biais af sidensarge; på den bäres en
pelerine som korsar sig öfver bröstet; för enk-
lare toilett kan denra drägt äfven göras af po-
peline.
På den långa klädningen kommer mycket
broderi att anbringas, ju vackrare broderi desto
elegantare. Högst på modets rangrulla kommer
att stå La robe Andalouse. Den göres af svart
siden eller gaze och broderas med korall. —
Svarta sidenklädningar och enfärgade popelin-
klädningar komma att broderas med guirlander
af törnrosknoppar eller blåklint. Skärpet till
klädningenx kommer att blifva en stor rosett af
samma färg som broderiet. Dessa drägter äro
högst enkla, men smakfulla. För helt enkel
toilett begagnar man le costume Ecossais (skott-
ska drägten), en kort kjol med en ruche af 10
tums bredd, och på den en tunique med dubbla
kragar. Denna drägt utföres i grönt och blått
Ecossais (skottskt, rutigt). Taniquer är upp-
fästad på båda sidor med två stora rosetter af
svart siden.
Moan ser i Louvren ett porträtt af Catharina
den andra, kej-arinnan strålar af ungdom och
skönhet, på henres hufvud hvilar en toque
en riktig juvel genom sin elegans. Denna hatt
har blifvit antagen för säsongen; den är aflång,
göres af sammet och knytes med sammetsband;
den är rundtomkricg garcerad med plymer, i
hvilka en paradisfogel hvilar, och en spets fal-
ler omkring der.
Man kommer att bära bijouterier af den smak
som var herrskande under Ludvig XV. På
armbanden ser man en medaljong, hvari ett
orträtt är infattadt. Doktor Johnson skref för
undra år sedan, när detta mod var en vogue:
När man håller en person kär, bär man van-
lietvis bilden i sitt hjerta. Hvarföre då hafva
den på armen? Vore det ej bättre att ditsätta
en liten spegel, deri damerna såge sin egen kära
bild?
vit antagen af klubben i hörnet af Rue Royale,