Duo, som beherrskade henne; Spaniorerna tyckte
att den smakade allt för mycket af Medeltid
för att bibehållas; syster Patrocinio och Pater
Claret hafva nu sjeltva fått taga landsflykteas
tunga väg, på hvilken de förut skickat så många
åstad. Det nya regeringssättet behagar icke
det spanska presterskapet; öfver fyrahundra af
dessa andlige hafva denna vecka anländt hit.
Den provisoriska regeringen synes ganska noga
vaka öfver att presterna ej beröfva kyrkan dess
skatter, och klokt är detta; intet land lärer ega
så stora rikedomar som de, hvilka innehafts af
Spaniens kyrkor och kloster. I Toledo finnes
t. ex. en kappa som tillhör den Heliga Jurg-
frun; dea är broderad med åttiotusen äkta per-
lor och fullsatt med ädla stenar.
Drottningen af Spanien hade med sig, när
hon kom till Biarritz, ej mindre än femhundra
kistor; de innehöllo henzes drägter, juveler och
konstsaker. Drottvingen var beledsagad af sin
man Don Francois WVAssisi, sina tre små flic-
kor och sin son, Prinsen af Asturien, nio år g:l.
Drottningen bar en klädning af havarna-färg
med tunique af samma färg, uppfästad med en
mängd rosetter, och hatt af samma färg, full-
satt med blommor. Kejsaren och kejsarinnan,
omgifne af hela hofvet, voro dem till mötes.
Kejsarinnan bar en klädnving af svart kashmir,
garnerad med ruches och en enkel svart halm-
hatt, prydd med några fjädrar. Toiletten var
således passande för situationen. Drottningen
af Spanien kastade sig gråtande i kejsarinnans
armar; de inträdde i en liten salon, der de qvar-
stannade ensamma en half timma. Sedermera
fortsattes vägen till Villa Eugenie, com bebos
af de kejserliga, medan de vistas i Biarritz. —
Kejsaren har erbjudit drottning Isabella att bebo
slottet i Pau, der hon nu befinner sig och der
hon tros komma att tillbringa vintren. Den
helige Fadren lärer rådt henne att qvarstanna
så nära den spanska gränsen som möjligt och
der afvakta händelsernas gång. Afsatta mo-
narker förlora aldrig hoppet, och utgången har
ofta gifvit deras förtröstan rätt.
I början af förlidna månaden märkte de som
promenerade på Boulevarden, att den tidnings-
försäljnings-bod, som bär numret 16, belägen
midtemot Grand Hötel, innehades af en ung
vacker flicka. En svart spetsslöja var på ele-
gant sätt draperad kring hennes hufvud. Träng-.
seln af menniskor som vilie betrakta henre var
ofantlig, en och annan betalade sitt tidnings-
nummer med en louisdor. Hennes grannar ide
andra stånden blefvo alldeles öfvergifna; de in-
gåfvo till polismästaren en skrifvelse med be-
gäran att han måtte taga rättigheterna ifrån
den unga flickan, som helt och hållet ruinerade
dem. Den unga tidningsförsäljerskans rykte var
gjordt; men ingen visste henes namn eller hvem
hon var. Hon måste, sade man, ha erhållit en
vårdad uppfostran. Hvilken olycka har tvungit
detta vackra barn att blifva tidningsförsäljerska?
När man i Paris vill hafva reda på en familjs
hemligheter, så vänder man sig till portvakten,
och efter som man betalar, får man reda på
hvad man önskar. Så blef äfven nu händelsen;
portvakten omtalade allt. Den unga flickans
namn var Mademoiselle Gabrielle de la Perrine;
hennes far, som dog för några månader sedan,
var litteratör och hade lemnat sin enka och 4
barn i den största fattigdom. Hvad skall en
ung flicka företaga sig för att försörja fyra
personer? Gabrielle fick den ingifvelsen att
begära en tidningsbod, som hon ock erhöll.
När man i Paris kan hitta på en id, är
redan halfva vägen gjord till lycka. Så är äf-
ven nu händelsen med Mademoiselle de la Per-
rine. Flera medlemmar af den törnäma Jockey
Club intresserade sig för den unga vackra flic-
kan; de började intrigera för att få henne ut-
nämnd till blomsterhandlerska för den aristo-
kratiska klubben, i stället för Isabella; — hvem
känner ej Isabella?! För tio år sedan var hon
en ung vacker flicka, som för några sous styc-
ket sålde små blomsterbuketter i hörnet vid
Caf Tortoni; hon hade då den turen att blifva
antagen af klubben. Nu eger hon tvåhundra-
tusen francs och en mängd smycken, hvilket ej
är underligt, ty Isabella får ofta en louisdor
för en liten bukett; hennes inkomster belöpa
sig ofta vid en kapplöpning till tolf a femton-
hundra francs. Men Isabella är ej mera den
enkla flickan; i dag åker hon i vagn, rikt klädd
och prydd med dyrbara smycken. Mademoi-
selle de la Perrines anhängare hade besökt de
flesta af klubbens medlemmar, som aila lofvat
gifva henne sin röst; men i trots af dessa löften
blef Isabella vald. Motpartiet, som denna gång
förlorat spelet, hoppas snart kunna göra om
detta val. En af klubbens ledamöter, som ville
medla emellan de stridande partierna, föreslog
att adoptera båda damerna: dena ena kunde
sälja blommorna, den andra de gröna bladen.
Tillsvidare har Mademoiselle de la Perrine blif-
En