blott ske, så att jag kan höra och kontrollera
er uppgift.
De tre herrarne aflägsnade sig ett stycke,
och markisen yttrade derefter:
— 8Se så, förklara er nu! Ni söker försvara
er med att denna qvinna var er syster.
— Och ni, min herre, önskar förmodligen
ingenting högre än att kunna vederlägga detta
påstående?
— Jag begär endast att få vota er systers
namn; ty efter hvad det tyckes heter ni icke
Villareal.
— Och hvarför inte, min herre?
— Emedan jag nu förnummit hvad den ifrå-
gavarande damen hette. Vågar ni verkligen
inför herr dMArs neka att ni för närvarande
bär ett falskt namn? Ni vill således bedraga
äfven honom?
— Nej visst icke, inföll Wilhelm; denne herre
låter af vissa skäl kalla sig Villareal under
någon tid, och jag har mig väl bekant hvad
han i sjelfva verket heter.
— Nåväl, min frände, må han säga sitt namn,
och jag svär att, ifall detta är detsamma som
min aflidna svägerskas, genast bedja er båda
om ursäkt och begifra mig åter till mitt slott.
— Och jag, yttrade MAlvimar, vägrar att
uppgifva det för er. Jag trodde att bland äd-
lingar ett enkelt hedersord kunde vara nog;
men ni tyckes ha föresatt er att oupphörligt
och hänsynslöst förolämpa mig. Det är en
duell, ni vill brioga å banc, jag märker det
väl; och ni skall få er önskan uppfylld.
-- Nej! hundra gåvger nej! utropade Wil-
helm. Låtom o33 afilata den här obehagliga
tvisten; och eftersom markisen fordrar att få
höra ert namn, innan han drager sig tillbaka,
sk...
— Glöm icke, jag ber er, återtog VAlvi-
mar, att ni utsätter mig för...