Meddelanden från allmän-
hetemn.
I onsdagsnumret af denna tidning har en in-
sändare, med anledning af den i rättegången
mellan arkitekten hr P.J. Ekman och jernvägs-
byggnadsstyrelsen af högsta domstolen fällda
dom, framställt följande fråga: Skall summan,
som blifvit tilldörd br Ekman, tagas af de sta-
ten tillhöriga medel, som styrelsen disponerar,
eller är det styrelsens medlemmar eller den
bland dem, hvilken felat, som skall betala den-
samma? Insändaren anhåller att såsom bidrag
till denna frågas besvarande, få yttra följande:
Tvistev, som ru genom högsta domstolens ut-
slag blifvit löst, har blifvit förd mellan hr Ek-
man å enn sidan och jernvägsbyggnadsstyrelsen
å den andra, ej meolian staten och hr Ekman.
Det är derför ock byggnadsstyrelsen, ej sta-
ten, som blifvit ålagd att betala de hos hr Ek-
man beställda snickeriarbetena. Styrelsens sär-
skilda medlemmar, eller den ledamot af styrel-
sen, genom hvars försumlighet staten fått vid-
kännas den förlust den lidit derigenom, att den
aldrig af beställningen hos hr Ekman dragit nå-
gon nytta, måste ock vara skyldig att af egna
medel ersätta hr Ekman; men ingalunda kan
det allmänna anses böra göra det, åtminstone
ej i sista hand. Ty, om man ock — hvwilket in-
sändaren dock ingalunda kan anse för riktigt —
byllar den meningen, att det i första hand är
staten, som skall vidkännas de förluster, hvilka
den kan få sig på halsen genom sina embets-
mäns öförstånd eller uppsåtliga vårdslöshet vid
transaktioner med enskilda å embetets vägnar,
så kan väl dock ej nekas, att staten bör i för-
hållande till sina tjenare bafva saroma rätt som
den enskilde mot sina, rättighet till regress, till
ersättning. I motsatt fall, hvilka skuile väl
följderna blifva? En annan sak blir, huruvida
de facto brggoadsstyrelsen slipper ifrån följderna
at zin mer ån oförsvarliga vårdslöshet. Detta
beror på riksdagen att afgöra; k. m:t kan der-
vidlag ingalunda bevilja den någon dispens, enär
en sådan rätt i detta fall ej grundlagsenligt till-
kommer honom.
Insändaren vill slutligen anmärka, att, såvidt
man får döma ej endast efter denna rättegång,
utan äfven efter många andra, i hvilka rättvisan
för hvarje olförviliadt omdöme klarligen synts
ligga på den ena partens sida, utan att den an-
dra haft minsta skäl för sina påståenden, hvarken
i den skrifna eller oskrifna lagen, ett stort behof
förefinnas af ändrivg i vår lags stadganden angå-
ende hvilken af tvistande parter bör vidkännas
motpartens i målet hafda rättegångskostnader. Så
som förhållandet nu är, beror det ofta på en
okunnig eiler partisk domare att emot all bil-
lighet, endast deriör att hans begrepp om lag
och rätt är oklart eller ensidigt, på sätt och vis
neutralisera verkan af sin egen dom. Eller
månne icke man med skäl kan påstå att så är
förhållandet, då man oupphörligen är vittne till
att pärt som i hufvudsaken fullkomligt vunnit,
det oaktadt sjelf får bära de ofta ganska dryga
utgifterne i och för sjelfva processen? C.
Hr Redaktör!
Anhålles om plats i Eder ärade tidning för fö
jande:
Insändaren, gammal Stockholmare och hvarg lukt-
organer således på intet sätt äro öfverdrifvet käns-
liga, passerade häromaftonen den sträcka af Wester-
långgatan, som är belägen emellan Jerntorget och
den 8. k. Tyska brinken, samt blef dervid just genom
nämnda trubbiga organer på det mest oangenäma
sitt gjord uppmärksam på ett här etableradt kloak-
system, som, ins. veterligt, hittills med framgång
användts endast i de sydligare länder, der sunhets-
polisen benäget ombesörjes af — hrr schakaler. Vi
sakna, gunås! sådan sundhetspolis, och det är härpå
insändaren åberopar sig, då han på detta sätt dri-
star till vederbörande göra hemstillan om undan-
rödjande af antydda utslag.
Naso. 4