värdigt är att se huru han med tillbjelp af sina ögon och händer gör sig begriplig. Haf tålamod, käre husbonde, Jovelin uppdagar säkert huru med denna sak förhåller sig. Man väntade en fjerdedels timma, som för markisen tycktes vara ett sekel. Tiden framskred; man ringde första gången till qvällsmåltiden, och det skulle måhända bli nödvändigt att möta: Villareal, utan att ha vunnit någon närmare upplysning. Bois-Dor6 var ett rof för en häftig sinnesrörelse. Han steg upp och satte sig åter, hyarunder. han för sig sjelf yttrade osammanhängande ord, som gjorda Adamas mycket Hufvudbry. Mario, som trodde att ban var uppretad mot honom, höll sig, tankfull och försagd, i ett hörn af rummet. Afven Fleurial märkte sin herres oro; kan betraktade honom uppmärkaamt, följde honom tätt i hälarne och grällde, då och då hviftande med svansen, som om han ville säga; — Men hvad går då åt er? Slutligen tog Adamas mod till sig och formulerade sålunda sin fråga: — Käro herre, utropade han, ri har nu bestämdt någonting i hufvudst, som ni döljer för er tjenare, hvilket gör att desre ännu djupare lider af att se er oro. Tala, gode husbonde, tala till Adamas, såsom ni talade till er mössa; han skall lika litet som er nattmössa förråda ett enda ord, och ni skall finna, att ni bereder er sjelf lindring genom att öppna ert bjerta för en trogen tjenare. — Adamas, svarade Bois.Dor6, jag är rädd för att jag blir vansinnig; ty då jag ser detta barn och hör dess historia, kommer min själ i en skakning, hvars orsak jag ej kan förklara. Jag måste tillstå för dig att jag låtit ziguenarne spå mig. Ibland många andra besynner