Om åkarne i Stockholm.
Man skrifver till oss:
Herr Redaktör!
När man passerar Gustaf Adolfs torg klockan
mellan 11 och 1 på aftonen, skall man finna,
om man väntar någon stund, ända till 20 430
åkare köra kors och tvärs öfver torget; och så
fort de upptäcka någon eller några vandrare,
köra de i kapp mot dessa för att erbjuda sina
droskor. Under samma tid finnes å åkaresta-
tionerna icke något åkdon att tillgå; detta är
isynnerhet händelsen å de aflägsnaste statio-
nerna — just der åkdon äro mest behöfliga —
och hvarest insändaren och hans familj otaliga
gånger fåfängt sökt sådant befordringsmedel.
Här anmärkta oskick af hrr åkare att be-
lamra Gustaf Adolfs torg om qvällarne, beha-
gade Ni göra vederbörande uppmärksamma på.
Red. har nu villfarit insändarens önskan och
tillägger några ord.
Det är alldeles rätt och tillbörligt att åkare
äro att tillgå på Gustaf Adolfs torg, hvilket är
medelpunkten för en stor del af folkrörelsen i
Stockholm; men det är hvarken rätt eller till-
börligt att åkarne köra och vända i alla rikt-
ningar om qvällarne, utan att respektera de van-
liga gångvägarne, så att de som passera tor-
get till fots löpa fara att blifva öfverkörda,
isynnerhet derför att åkarne, såsom Insändaren
antydt, flyga åstad, likt falken när han ser rof,
mot operans och operakällarens kunder — eller
andra vandrare som åkaren antager kunna hafva
lust att anlita honom. Detta kan förebyggas
genom den enkla åtgärden af öfverståthållare-
embetet, att tillåta ett visst antal åkare (i tur)
stå med sina åkdon på Gustaf Adolfs torg i
linie utanför operahuset från 1, timma efter
spektaklets slut till en sen timma på natten.
Den åkare som körde ur linien för att söka
kunder på torget skulle pliktfällas.
Att afbjelpa bristen på droskor sent på qväl-
larne å de aflägsnare stationerne torde blifva
temligen svårt. Öfverhufvud förmena vi att det
icke är ändamålsenligt att i en så vidsträckt
stad som Stockholm binda åkarne vid vissa jem-
förelsevis stora stationer. Det borde vara åkare,
en eller flera, tillåtet att välja sig plats på nå-
gon viss gata eller torg, äfvensom att köra i
gående fram och tillbaka på eh viss gata eller
på delar af en viss gata, för att vara till hands
för allmänheten. Ansökning härom skulle gö-
ras hos öfverståthållareembetet som egde pröfva
dess lämplighet. Hvarje åkare skulle åligga att
hålla rent efter sig och att köra undan, när trafi-
ken kräfde det. — En sådan utspridning af
åkarne skulle gagna såväl dessa som allmänhe-
ten. Man nödgas nu mången gång umbära åkare,
derföre att det är för långt till närmaste sta-
tion. Den goda följden skulle ock här och der
kunna uppstå af den nu föreslagna fördel-
ningen, att det komme att uppstå ett alldeles
nytt slag af åkerier, nemligen sådana små, med
en eller två hästar, som hade sitt stall och
vagnsbod i hus vid de större gatorna. Egaren
af ett sådant litet åkeri kunde derjemte hålla
gård och gata rena och hafva hustru som
hölle mjölkmagasin eller vore porvakt i samma
hus som åkeriet o. s. v. Sålunda skulle efter-
hand i Stockholm uppstå ett slägte af åkare,
hvilka, derigenom att de mellan hvarje skjuts
hade sysselsättning och tillgång till hemmet, vore
räddade från det kroppsliga och andliga för-
derf, som det skall fordras en oerhörd själs-
styrka att bevara sig emot, när man, såsom
nu, måste tillbringa 15—16 timmar hvarje dygn
ite i sällskap med kamrater som timtals äro
;ysslolösa, och hvilket, i förening med höstens