— Nåväl, sade Pilen fräckt, ni vilja höra
satans tal; med sådant skall jag nog traktera
er, men ni få skylla er sjelfva för följderna!
Det är ej jag, som sjelfmant framkommit der-
med; jag tvår mina händer!
Derefter lutade har sig öfver en korg, som
han medfört, och i hvilken man förmodade att
han gömt några trollapparater celler något be-
synnerligt djur.
Ur denna korg upptog han en liten flicka,
omkring åtta eller tio år gammal, som var så
späd och liten, att hon tycktes ej ha hunnit
öfver sitt fjerde eller femte år. Dertill kom
att hon var svart, ful och hade ett oordnadt
här; hon var en riktig liten hexa, helt och
hållet rödklädd.
Då han tog henne i sing armar, började hon
gifva honom den ena örfilen efter den andra,
draga honom i håret och med sina långa nag-
lar sönderklösa hans ansigte.
Man trodde straxt att detta ursinniga mot-
stånd, så att säga, hörde till pjesen; men man
begynte tvifla härom, då man såg stora blod-
droppar rinna utför Pilens näsa.
an aftorkade blodet med handen.
— Det är ingenting, sade han. Prinsessan
sof i korgen och hon är alltid vresig, då hon
blir väckt.
Derefter tillade han på spanska, talande sakta
till den lilla:
— Var lugn; i afton skall åu få dansa.
Flickan satte sig på stenen Sinai, kröp ihop
som en apa och kastade omkring sig blickar,
liknande en vildkatts.
I hennes matta, fula drag stodo att läsa
lidande, vrede, sorg och hat; hon var förskräck-
lig att skåda.
(Forts.)