mig, så länge-jag låter er behålla den; men
om jag skulle: återfordra den af er.
-— Då genomborrar jag mitt bröst med den-
samma! utropade den gamle kurtisören.
oc Nej! det. är något som ni skall låta bli,
svarade Lauriane allvarsamt, ty jag skulle då
dö ai sorg, och ni svika ert löfte att, hända
hvad hända vill, förblifva min vän.
eZ Nivhar rätt; yttrade Bois-Dor, i det han
knäböjande emottog dolken.- Jag svär att ej
förkorta mitt lif, likasom jag lofvar att endast
älska er, ja till och med att icke betrakta nå-
gon annan skönhet än er, så länge ni ännu ej
beröfvat mig hoppet att få egna er min hyll-
ning.
XXL
De återvände till trädgården, der herr de
Beuvre emottog dera med en skalkaktig uppsyn.
Lanriares lugna och allvarsamma min, den
glädje, -som strålads i markisens ansigte, och
som dena gamle mannen ej förmådde kachera,
väckte hos herr de Beuvre en så liflig öfver-
raskning, att han ej kunde motstå frestelsen att
oaktadt MAlvimars närvaro, i förtäckta, men
dock ganska genomskinliga ordalag fråga dem
Om hvad som förefallit.
Men Lourione svarade, att hon nu var fall-
komligt ense med markisen, och dVAlvimar; som.
knappt ville tro sina egna öron, såg i denna
försäkran blott ett ytterligare bevis på att den
unga damen koketterade för honom.
Då steg herr de Beuvres oro till sin högsta
höjd; och tagande sia dotter afsides, frågade
han henne, om hon talade allvarsamt, och om
hon var nog dåraktig eller nog ärelysten att
hålla tillgodo med en kurtisör, som blifvit född
i koatög Henrik ILs tid.