Hiindelserna I Spanien. Sednast berättade vi att de två styrande komiteerna i Madrid — statsmännens och folkets — ingått förening och kallat alla myndiga och välfrejdade män att utse 30 personer, hvilka skulle bilda den definitiva revolutionskomitån. Valet försiggick den 3 oktober. Samma dag sammanträdde denna komite och beslöt uppdraga åt marskalken Serrano (som vid Alcolea hade besegrat de kurgliga trupperna under Novaliche3 och derigenom gifvit I:abellas välde dödsstöten) full makt och myndighet som landets styresman samt rätt att utnämna statsråder. Som man torde minnas, hade trupperna i Madrid blifvit, samma stund som regeringsmakten öfvergick från Isabellas embetsmän till revolutionsmännen, anbefallda att hålla sig inom sina kaserner, och folkets anförare, öfverstelöjtnant Es:calante, hade låtit utdela en stor mängd gevär åt en frivillig folkbeväpning. Den definitiva revolntionskomiten befarade att trupOR skulle blitva alltför missnöjda och måända vådliga för revolutionen, om man längre hölle dem på sätt och vis inspärrade. Den borde, förnoftigtvis, ha upplöst och afskedat dem, tå hade al fara varit förbi; i stället beslöt den anordna en stor militärprocessiop. Den befallde remiigen att trupperna skulle defiiera förbi komita och sedan mottaga marskalk Serrano vid bans ankomst till hbufvudstaden. Samma order gafs till de frivilligas beväpning. Dessa granulåter egde rum den -3 oktober. Revolutionskomiten tog plats på riksdagshusets stora trappa. General Ros de Olano, utnämnd till chef för all hufvudstadens militär, red med sin stab i spetsen för processionen. Efter hbonom följde en lång rad af, om man så får säga, gtator och kårer af folket, som ådagalade sina tänkesätt genom tusen fanor och flaggor med inskrifter, som yrkade på alla slag af fribet. När ett af dessa baner visade orden: religionsfrihet! utbrusto de hundratuseu åskådarne i jubel och handklappningar. Studenterna buro en fana med orden: Undervisningsfrihet! Flera tal höllos till revolutionskomitta pch hesvarades af denna, Etter dessa manifestationer defiierado de reguliera trupperna, förde af general Oribe. De sågo cj mycket glada eller välvilliga ut. Det var icke att undra på: de hade åtta dagar förut gjort rätt för lönen genom att ropa: lefve Isabella den andra! Först efter den följde den frivilliga folkbeväpningen, nationalgardet 50,000 man starkt, till hvars chef Escalarte har blifvitsutnämnd. Imellertid är det de facto, efter Serranos utnämning till diktator och de reguliera truppernas tagande till nåder, armåen, militärismen som beherrskar revolutionen. De civila spela en underordnad roll och blifva blott verkställare af Serranoz3 och Prims vilja. Serrano ankom till hufvudstaden först kl. 5