En aktad författare har sändt oss följande
skrifvelse, som fullkomligt öfverensstämme!
med Red:s åsigter:
Vid omnämnandet af kyrkomötets upplös:
ning har redaktionen, utan att för egen del
uttala något omdöme angående konungens
vägran att emottaga mötets första tillämnade
uppvaktning, likväl genom att omtala, det
några ) skulle ha betraktat denna vägran
såsom ett bevis att kungen icke tycker
om att sköta sina regentpligter, möjligen
gifvit en och annan läsare den föreställning
att en dylik försummelse här kunde vara
begången. Det är emot en sådan uppfatt-
ning insändaren anhåller att få på det all-
varligaste reservera sig.
Om en regent vägrar att emottaga och
besvara deputationer eller petitioner, som
afse frambärandet af önskningar eller besvär
i allmänna angelägenheter, då är man, efter
ins:s tanka, berättigad att betrakta detta
såsom en pligtförsummelse; men omöjligen
kan en monark anses skyldig att lemna före-
träde åt alla möjliga korporationer eller per-
soner, som endast af inställsamt fjesk och
för att göra sig behagliga i hans ögon,
springa upp och begära att få uppvakta.
Detta osmakliga kryperi är en sjukdom, som
icke vanhedrade äldre generationer i Sverige,
utan först under de sednare decennierna här
vunnit burskap, och detta till den grad, att
knappt någon komitå eller någon annan sam-
ling af förtroendemän kan här komma till-
sammans, utan att någon fjeskig person,
som vill göra sig grön eller få ett band af
denna eller annan färg i knapphålet, träder
upp med hemställan om uppvaktning hos
kungen eller, om denne ej är hemma, hos nå-
gon annan medlem af den kungl. familjen.
Naturligtvis önska dervid nio tiondedelar af
de närvarande förslagsmakaren dit der pep-
paren växer, men fruktande för spioneri och
sqvaller, tiga de alla som goda barn; och
så löper en uppvaktning af stapeln, hvaraf
alla hafva besvär och tidsförlust, men ingen
hvarken gagn eller nöje. Anstår fortsättan-
det af dylika upptåg en tid, så allvarlig som
vår? Mig synes att kyrkomötets ledamöter
fullt väl förtjenade den lexa de erhöllo, och
att man bör uppriktigt och tacksamt hålla
konungen räkning derför, att han på ett så
tydligt sätt, att det icke borde kunna miss-
förstås, visat, det han anser ett offentligt
uppdrag kunna och böra skötas utan att
inledas och. afslutas med ett betydelselöst
och ingalunda tidsenligt fjesk. Xx.
) Af mötets presterliga medlemmar. — D. N.