på annat sitt än genom nödrop värja sig mot nämnda
våld? — Flera små bara hafva, i det de sökt fly
undan det elaka kräket, stupat omkull; och man
tycker sig härvidlag ha sett Guds räddande hand
utsträckt, då de små oskyldiga barnen kunnat resa
sig igen utan att vara just svårt skadade. Men
man bör dock icke tro, att så jemt skall ske. Måtte
derföre mamsell B—nsa Gargon hädanefter komma
att hållas instängd, eller — rent ut sagd — tagas
af daga.
Insändaren hoppas att denna gång icke hafva
yttrat sig förgiäfves. En barnens vän.
Arma Gargon! Stackars mamsell B—n! Månne
icke en munkorg eller så kallad nosgrimma skulle
kunna rädda Garcons lif, återställa den allmänna
säkerheten och blidka den vredgado medlemmen
af Askersunds samhälle! i
Em magmnetisör, fom gör ett miss-
Ilyekndt experiment. I London tilldrog
sig häromdagen en ovanlig händelse, som visar fa-
ran af att leka med den så kallade animala mag-
netismen. En ung sjöman, som med några kamra-
ter bodde i Ferry hotel, Sunderland, stod en afton
vid disken, då en person vid namn MKenzie gick
fram och började att gifva honom några magneti-
ska strykningar. Som mannen var ytterst känslig.
föll han snart i magnetisk sömn. I detta tillstånd
var han fullkomligt underkastad magnetisörens vilja
och kunde icke röra sig utan hr MKenzies med-
gifvande. Huruvida MK. ickg var i stånd att åter
väcka sitt offer, vet man icke. Han påstår emel-
lertid att han fört ut sjömannen i friska luften och
väckt honom; men det vill synas såsom om MK.
lemnat stället medan hans subjekt ännu var i
halft medrvetslöst tillstånd, hvilket någon stund
fortfor, hvarefter den unge mannen började att må
mycket illa. Hans kamrater vakade öfver honom
till kl. 3 på morgonen, då han föll i sömn. Då
man vickte honom vid frukostdags, tycktes han
ännu vara under inflytande af magnetismens vcrk-
ningar, var mycket häftig och talade så osamman-
hängande, som en person dender ej är vid sina
sinnens fulla bruk. Frampå dagen blef han virrc
och så vild, att hans kamrater beslöto att föra ho-
nom till en läkare. Under vägen dit sprang han
i floden och envisades att få gå öfver till andra
stranden. Då de ändtligen fingo honom bill läka-
rens bostad, var denne bortrest. Under återvägen
blef han allt vildare och vildare, till dess han slut-
ligen lyckades att slita sig lös, och sedan han gjort
alla möjliga galna upptåg, klättrade han, vig som
en katt, uppför takrännan till ett två våningars
hus och tog en promenad på kroppåsen, under det
att hans kamrater stodo nedanför och hvarje ögon-
blick väntade, att han skulle störta ned. Det har
upplysts, att br MKenzie under sina experimcn-
ter föregående afton sagt till honom, att han skulle
gå på taket af ett hus; inflytandet at magnetisö-
rens vilja fortfor ännu andra dagen, och den unge
mannen åtlydde befallningen. Slutligen lyckades
man emellertid att narra ned honom, men hans
tillstånd var så betänkligt, att han med alla tec-
ken till fullkomlig galenskap affördes till ett lasa-
rett. Sednare på dagen försäkrade sig polisen om
MKenzies person; denne förnekade sig ega några.
magnetiska kunskaper, men vidgick slutligen att.
han var magnetisör, hvarefter han transporte-
rades till lasarettet för att försöka sin kurativa
kraft på sin patient. Dervarande läkare hade dock
redan gifvit den unge mannen en sömndryck, och
magnetisören afvisades snöpligen.
testnkee——— —— —- oo