sirupe. Låtom 033 derför vara barmhertiga
mot denna qgvarlofva af ett en gång stort och
ädelt folk! Låtom os: ha medlidande med de
öfvergifna; ty öfver oss alla råder Gud!
Med andäktig uppmärksamhet hade Lucilio
hört på dettas, men då markisen yttrade de
sista orden, var han redan sysselsatt med att
skrifva.
— Hvad gör ni? sade herr de Bols-Dor till
honom.
Lucilio räckte markisen sitt papper, af hvars
innehåll denne emellertid ingenting kunde förstå.
Det är, skref den stumme med sin blyerts-
penna, de förträffliga ord ni nyss sade, öfver-
satta på arabiska. Få se om gossen kan läsa
dem, och om han förstår detta språk.
Mario betraktade det framräckta papperet
och skyndade sig att uppläsa innehållet för
modern, som lyssnåde med alla tecken till stark
sinnesrörelse, kyssto papperet ock kastade sig
till markisens fötter.
Derefter vände bon sig till Giovellino och
sade på årabiska: .
— Man af hjerta och dygd, säg denne rätt-
sinnige herre hvad jag nu går att säga dig. I
ena spanjors närvaro har jag ej velat tala mitt
språk. Jag har icke heller velat att gossen
skulle yttra ett enda ord så att han hörde det.
Spanjorerza hata 033; och hvarhelst de träffa
038, göra de 033 osdt. Barnet är i alla fall
kristet och icke slaf. Men på min panna kan
du se träldomsmärket; det finnes der ännu,
ehuru jag var mycket liten, då det inbräudes.
Med dessa ord upplöste hon den grofvå hals-
dak af brokigt lörft, som sammanhöll hennes
långa, svarta hår, och visade sin panna, på
hen icke kunde upptäckas något spår efter
eld.
Men hon slog sig med flata handen öfver
främre åelen af hufvudet, och den förskräckliga