möta motstånd; avantgardet stod under gene-
ralerna Cabailero de Rodas och Isquierdo. Mar-
kisen af Novalisches hade vid deras anryckande
i största hast passerat Sierra Morena och i
Mancha låtit sin armå — slå läger. Det allra
nödvändigaste fattades den stackars markisen:
penningar, lifsmedel, vatten, sjelfförtroerde och
förtroende till officerare och soldater. Calogne
skyndade af samma skäl från Santander till
Valladolid. Manuel Concha har under denna
tid icke gjort annat än ansat sina ögon; hans
spekulativa bror, såväl fom den siste Isabellinon,
äst Marfori, grsfve Cheste, gjorde icke anvat
in tillställde revyer och höllo tal till trupperna,
smedo ihop lögnaktiga telegrammer i tanka att
unna draga hela verlden vid näsan, men gjorde
öfrigt ingenting, förbättrade ingeating, befor-
drade ingenting, räddade ingenting. Då Syd-
ns smädliga återtåg till Mancha undermarkis
liches blef bekant i Madrid, jäste gallan öf-
08 folket. Trupperna, till på köpet miss-
öfver solders uteblifvande, fraterniserade
folket. Jos6 de 1a Concha höll god min
kt spel, gaf, såsom en depocch med fin
-. säger, elter för trupperaa, och med
bourbonismen gjordes processen kort; dynastiens
vapen, drottningens bildstoder slänades gevom
gatorna, och — utan att det hade kostat en
droppa blod — insattes en provisorisk junta,
som proklamerade dynastiens afsättuivg, allmän
rösträtt och en. konstituerande församling. I
hufvud:taden voro härunder det fullkomligaste
lugn i sinnena och ganska god ordning rådazade.
De båda Conchas, Pezuela (grefve Cheste) och
Calogne, var det sista klöfverblad, som Isabella
plockade på spansk jord. Hvart herrar Con-
chas tagit vägen vet ingen; troligen hafva
de anslutit sig till revolutionen. General Ca-
logne arresterades af bönder just då han stod
i begrepp att fly till Frankrike, och öfver-
lemnades till revolutionsjuntan i Burgos. Pe-
zuela torde vid det här laget befinna sig hos
sin fi. d. drottning i Pau. Hvad kamrarne
skola besluta, det får man se i sinom tid;
men ett har Spanien lyckligen vunnit: det är
qvitt Bourbonerna, af hvilka det sedan 1714,
alltså längre än 150 år, varit illa styrdt och
från sin ed gång stolta höjd blifvit störtadt i
fattigdom, elände och förderf.
ix Ryktet om förra ministerpresidenten Gonza-
lez Bravos mord har icke bekräftat sig. Han
var nemligen närvarande på bangården i Bayonne,
då f. d. drottning Isabelia inträffade der. An-
gående mötet mellan Isabell. och den fran-
ska kejsärfamiljen i Biarritz yttrar Monitören:
Efter en sammanvaro, full af den sympati, som
olyckan alltid ingifver, gick tåget vidare till
Pan; der drottningen någon tid skall hvila ut
på slottet, fom kejsaren låtit iordningställa för
henne. Times korrespondent berättar, att
sanimankomsten varado 15 minuter och att Mar-
forio åkte i samma vagn som drottningen.
General Pavia, markis af Novaliches, dog i
Madrid den 1 dennes. Han var svårt sårad i
halsen. Kort före hans död ankom hans hu-
etru, som i egenskap af hofdam hade åtföljt
drottningen till San Sebastian.
Den franska kyrkliga pressen fasar öfver hvad
som tilldragit sig i Spamon. Monde ser deri
en kabal af Frankrikes fiender (Preussen, Ita-
lien m. fl.) och yttrar: i
Om Napoleou III icke begagnar första gyn-
nande tillfälle, att i Italien leverera ett andra
slag vid Mentana, och ett vida mera afgörande
än 1867 års, och om han tillåter, att den kos-
mopolitiska revolutionen omstörtar Isabellas tron
till fördel för hertigen af Montpensier, då skall
Frankrike snart vara omslutet af en ring af fi-
ender, i bvilkens medelpunkt det skall finnas ett
förfärligt Waterloo.
Telografayheter,
(Genom svenska teölegram-byrån.)
Upproret i Spanien.
MADRID, söndag. Agele har bifvit jun-
tans president i stället för Madez, som re-
signerat. ;
Prim hitväntas i morgon. Serrano har före-
slagit honom ech Olozaga att med sig bilda
en provisorisk regering, som utnämner en
minister och styr landet, intilldess cortes
hinna sammanträda.
Cheste har erkänt den nya regeringen.
Serrane har, åtföljd af sju generaler, hål-
lit sitt intåg i Iadria och blifvit mottagen
med hänförelse. Han begaf sig till invrikes-
ministerns palats och höll der ett tal till
folket, i hvilket han, bland annat, yttrade,
att hans önskan om enighet mellan aila pår-
t
återtagande sin. sjelfbeherrskning ; det skulle
vara att misskänna er godhet, och jag ber;er
ÅA frIRAnlaRA Lun min Kjfuegnlninn AT: Jr msn nee