less sednast afgångne länstols-prydnads kon-
.erfej, och de voro, med den rike grosshandla-
ren Fröberg härvid i spetsen, nog liberala att
vilja bjuda bankens tjenstemän på den till-
imnade middagen. Dessa tjenstemän ansågo
) sin sida, att en sådan bjudning skulle
idraga hrr värdar en uppoffring som det
icke tillhörde dem att göra. Så kom den
ena sidan öfverens med den andra om att
en middag på tyska, d. v. s. ställd på
repartition af kostnaderna vore just rätta
sättet att tillfredsställa både högtidens och
grannlagenhetens fordringar.
Detta jubileum, som osökt erinrar om
att riksbanken är årsbarn med Lunds uni-
versitet, skall firas på hotell Phoenix. Detta
kan vara den nödvändiga följden deraf att
icke någon bättre och förmånligare festi-
vitetslokal finnes inom hufvudstaden; men
det må vara tillåtet att ock deri se en
påminnelse om att banken på de sednare
årtiondena — egentligen sedan realisations-
lagen 1830 — har stigit upp pånyttfödd
ur den skärseld af statsinblandning och
monopoliesystem, hvilken hon dittills hade
nästan oafbrutet genomgått.
Ingen har bättre än den nuvarande verk-
ställande direktörens fader, framlidne pre-
sidenten Skogman, kunnat skildra rikets
ständers banks vexlande öden; huru hon
ofta varit bragt till brädden af undergång,
derigenom att konungamakt och ständer
i mer eller mindre broderlig förening nytt-
jat henne för helt andra ändamål än som
vore hennes bestämmelse; huru hon måst
lemna. medel till företagande eller fortsät-
tande af krig, dem ett egennyttigt adels-
parti eller en äfventyrlig konung börjat för
sin, men icke för landets nytta; huru hon
måste tjena både dynastiska och antidyna-
stiska revolutioner; huru hon varit slö i
sin verksamhet i brist af medtäflan; huru
hon användts för att styra kursen 0. s. Vv.
Bankens sednaste historia är oskrifven.
När den blir sammanfattad, skall den säker-
ligen icke förbigå de klagomål, för hvilka
riksbankinstitutionen var utsatt i början af
1830-talet, då landtmännen fordrade att lan-
dets penningrörelse icke skulle längre för-
blifva centraliserad i hufvudstaden, till jord-
brukets stora mehn, utan enskilda bankers
inrättande 1? länen uppmuntras och under-
lättas. Landtmännen hade mycket rätt den
gången; man kan icke säga detsamma om
deras utrotningskrig nu mot samma banker,
hvilkas uppkomst de för icke längesedan
helsat med jubel.
Den nuvarande verkställande direktören
blir förmodligen den som kommer att i mor-
gon erinra de församlade riksbankmännen
om de stora inre reformer, som under på-
tryckningen af medtäflares föredömen och
allmänhetens rop blifvit genomförda i ban-
kens inre förvaltning. Han skall dervid hafva
nöjet kunna framställa riksbanken såsom
det bland svenska statens verk nästan ensam-
stående, hvilket inom loppet af (om vi rätt
minnas) 25 år lyckats nedbringa tjenste-
männens antal till hälften, oaktadt göro-
målen och affärernas omfattning samtidigt
betydligt tillvuxit.