less sednast afgångne länstols-prydnads kon.erfej, och de voro, med den rike grosshandlaren Fröberg härvid i spetsen, nog liberala att vilja bjuda bankens tjenstemän på den tillimnade middagen. Dessa tjenstemän ansågo ) sin sida, att en sådan bjudning skulle idraga hrr värdar en uppoffring som det icke tillhörde dem att göra. Så kom den ena sidan öfverens med den andra om att en middag på tyska, d. v. s. ställd på repartition af kostnaderna vore just rätta sättet att tillfredsställa både högtidens och grannlagenhetens fordringar. Detta jubileum, som osökt erinrar om att riksbanken är årsbarn med Lunds universitet, skall firas på hotell Phoenix. Detta kan vara den nödvändiga följden deraf att icke någon bättre och förmånligare festivitetslokal finnes inom hufvudstaden; men det må vara tillåtet att ock deri se en påminnelse om att banken på de sednare årtiondena — egentligen sedan realisationslagen 1830 — har stigit upp pånyttfödd ur den skärseld af statsinblandning och monopoliesystem, hvilken hon dittills hade nästan oafbrutet genomgått. Ingen har bättre än den nuvarande verkställande direktörens fader, framlidne presidenten Skogman, kunnat skildra rikets ständers banks vexlande öden; huru hon ofta varit bragt till brädden af undergång, derigenom att konungamakt och ständer i mer eller mindre broderlig förening nyttjat henne för helt andra ändamål än som vore hennes bestämmelse; huru hon måst lemna. medel till företagande eller fortsättande af krig, dem ett egennyttigt adelsparti eller en äfventyrlig konung börjat för sin, men icke för landets nytta; huru hon måste tjena både dynastiska och antidynastiska revolutioner; huru hon varit slö i sin verksamhet i brist af medtäflan; huru hon användts för att styra kursen 0. s. Vv. Bankens sednaste historia är oskrifven. När den blir sammanfattad, skall den säkerligen icke förbigå de klagomål, för hvilka riksbankinstitutionen var utsatt i början af 1830-talet, då landtmännen fordrade att landets penningrörelse icke skulle längre förblifva centraliserad i hufvudstaden, till jordbrukets stora mehn, utan enskilda bankers inrättande 1? länen uppmuntras och underlättas. Landtmännen hade mycket rätt den gången; man kan icke säga detsamma om deras utrotningskrig nu mot samma banker, hvilkas uppkomst de för icke längesedan helsat med jubel. Den nuvarande verkställande direktören blir förmodligen den som kommer att i morgon erinra de församlade riksbankmännen om de stora inre reformer, som under påtryckningen af medtäflares föredömen och allmänhetens rop blifvit genomförda i bankens inre förvaltning. Han skall dervid hafva nöjet kunna framställa riksbanken såsom det bland svenska statens verk nästan ensamstående, hvilket inom loppet af (om vi rätt minnas) 25 år lyckats nedbringa tjenstemännens antal till hälften, oaktadt göromålen och affärernas omfattning samtidigt betydligt tillvuxit.