rår; en notarie, som börjat tjenstgöra den 275 rdr; en notarie, som inkallats till tjens den 8 dennes, 250 rdr; 2 kanslister, hvilka tjenstgjort såsom notarier i expeditionsutskottet och hos mötets presterliga medlemmar, samt en kanslist, som tjenstgjort såsom registrator, 225 rdr hvardera; 3:ne kanslister hvardera 209 rdr, korrekturläsare 225 rdr och motläsaren 175 rår. I afseende på vaktbetjeningen bestämdes; att 2:ne vaktmästare, som inkallades till tjenstgöring den 20 sistlidne aug., skulle få hvardera ett arfvode af 125 rdr, samt att de 7 öfriga hos mötet tjenstgörande vaktmästare skulle erhålla hvardera 100 rår. Föreståndaren för riksdagens bibliotek tillerkändes en gratifikation af 150 vdr.) Frågan om formen för kyrkomötets beslut föranledde någon diskussion, och man kunde ej komma till beslut utan gerom votering. Sekreteraren hade föreslagit att beslutet blott skulle bli en berättelse om allt hvad noder mötet fig tilldragit. Hr IC Hamilton ville deremot, att man för regeringen endast skulle tillkännage hvad mötet egentligen beslutit, såiunda i denra framställning med tystnad förbigå de bos mötet väckta motionerne, hvilka afslagits. Voteringen utföll så, att hr Hamiltons förslag segrade med 28 röster mot 26, som voro för sekreterarens förslag. Do af hrr Waldenström och Schmidt väckta motionerna om rätt för lekmän att deitaga i biskopsval gåfvo anleduving till en rätt liflig debatt; i hvilken ej mindre än 18 talare deltogd. Kyrkolagsutskottet hade föreslagit att kyrkomötet mätte i underdånig skrifvelse anmäla sin åsigt, att rätt till deltagande i biskopsval. bör lekmän tillerkännas, samt i underdånighet anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes taga i nådigt öfvervägande så väl denna angelägenhet, som ock frå. fan huruvida vid en förändring af 20 kap. kyrkoagen ett stadgande bör deri införas, som, vid val af erkebiskop, bereder åt erkestiftets presterskap ett större inflytande, än som enligt nu öfligt valsätt kommer detsamma till godo, samt derefter vidtaga de åtgärder, hvartill denna pröfning må föranleda. Biskop Björling ville eudast inrymma lärarne vid elementarläroverken rätt att i biskopsval deltaga, och biskop Sundberg kunde ej annat än yrka rent afslag å utskottets bemställan. Han gjorde detta, ehuru han på förhand väl visste hvad utgång frågan skulle få, och han gjorde det derför, att ban ej ville vara med om att beröfva svenska kyrkan ett privilegium, som hon tått sig tillförsäkradt i Regeringsformens 29 I och hvilket hon ensam bland fina systerkyrkor förstått att åt sig bevara från urminnes tider. Det var här en både uråldrig och dyrbar rättighet, som man ville beröfva det svenska presterskapet. Hr Waldenström tog sig af hr Sundbergs anförande anledning erinra, att begreppet kyrka numera återfått sin ursprungliga rena betydelse, hvarigenom dermed alldeles icke förstås presterskapet, utan församlingen, hvars tjenare presterna äro. Biskoparna äro ej något undantag från denna regel; och de äro mera, åtminstone lika mycket, lekmännens, som herdarnes berdar, och: då borde väl den enklaste rättvisa fordra att de förra få en röst med vid biskopsval... Hr Schmidt, som förut gillat utskottets förslag, hade sedermera funnit angelägenheten af att kyrkomötet uttryckte sin åsigt vågot bestämdare och framlade ett förslag i detta syfte. D:r Rundgren hade biträdt utskottets förslag, menhan bekände öppet. att han gjort detta af rent konservativa skäl. Han var nemligen varmt öfvertygad om biskopsembetenas rödvändigheti vår kyrkliga institution, och ban fruktade derföre dessa vid riksdagarna ständigt återkommande förslager om samma embetens indragning; ingen visste hvarthän de till slut kunde leda. Det enda sättet att bringa dessa rop till tystnad vore, enligt tal:s fulla öfvertygelse, att bevilja lekmännen rättighet att deltaga i biskopsval. (!) . Biskop Beckman ville äfven. medgifva lekmännen denna rätt, men han var ej ense med utskottet om formen för framställningen till regeriogen, utan föreslog en annan. Det blef under diskussionens fortgårg klart att kyrkomötet genom sitt besluti denna fråga skulle taga ett nytt steg framåt på billighetens och rättvisans bana och att det var förgäfves som hrr Warholm, Annerstedt, Falck, Widen, och Sandberg sökte att streta emot. Bifall till utskottets förslag yrkådes, utom af de. redan nämnda, af brrP; Olsson, Torpadie, Hamilton, Strömberg; Kolmodin och P. Hierta. Efter slutad diskussion voterades, och segrade: utskottets förslag med 35 röster mot 19, som voro för afslag. Hr Ribbing har hos kyrkomötet väckt motion om åtgärders vidtagande för utarbetanda af en kortfattad öfversigt af de i Lutherska kyrkans bekärnelseoch läroskrifter förekommande lärosatser. Utskottet hade, med lifligt erkännande af behofvet och vigten utaf en sådan kortfattad och klariframställning af vår bekännelses innehåll, användning och betydelse, dock föreslagit att motionen icke måtte föranleda till någon åtgärd å kyrkomötets sida, bufvadsakligen af det skäl, att lösningen af denna fråga tillhör den teologiska vetenskapen, icke kyrkomötet. Motiornären yrkade, efter ett längre, intressant och med största uppmärksamhet åhördt anförande, afslag å utskottets hemställan, men bief denna, sedan hrr Tordn, Butsch, Flensburg, Andersson och Widen tagit utskottet i försvar och närmare utvecklat dess motiver, godkänd at kyrkomötet utan votering, Slutligen remitterades hr O. B. Olssons motion om indragning af biskopsembetena; sedan dock först domprosten Strömberg från Strezgnäs haft ordet och beklagat, att ej lekmännen, liksom presterna, hade ett särskildt utskott, der denna motion lämpligast först bort behacdlas.