get med ett af prof. Målmström gjordt amend ment, genom hvilket mötet förklarade, att af kommissionen uttalade grundsatser, jemförd med den för kommissionen utfärdade instru tion, skuile leda till fullgörande af det kon missionen gifoa stora uppdraget, att åstadkor ma en i möjligaste måtto trogen och begripl bibelöfversättning. De sednar2 delarne af de presterliga ledami ternas förslag blefvo af kyrkomötet bifallna. Gårdagens aftonsammanträde upptogs ute slutande af behandling utaf kyrkolagutskot tets betänkande n:o 5, ang. ifrågasatt änrdrin i gällande staådganden rörande prestoch pa storalexamen samt om andra vilkor för pre störlig befordran. Utskottet hade föreslagi 1) att den teologico-filosofiska examen skull blifva obligatorisk för alla blifvande teologi studiosi, som icke aflagt filosofie kandidatexa men; 2) att prestexamen borde bibehållas, me; endast omfatta de fyra teologiska bufvudäm nena; samt 3) att den ifrågasatta befrielsor från skyldigheten att undergå pastoralexamer ej måtte godkännas, men den förävdring egt rum, att examen endast komme att omtattz praktisk teologi med kyrkölagfarenhet jemte disputationsoch nu föreskrifna praktiska prof Den långa och lifliga diskussionen samt der ifver och den ängslan, hvarmed bibehållandet af prestoch pastoralexamina försvarades af mötets högkyrkliga medlemmar, bevisade, att de här kämpade pro aris et focis. Man var i allmänhet ense om behofvet af att höja prestbildningen och att fördenskull göra den theologico-filosofiska examen obligatorisk. Endast doktor Sandberg och biskop Beckman hyste betänkligheter vid att bifalla utskottets förslag; den förre emedan han befarade att den rådande prestbristen skulle blifva ännu större. Biskop Beckman ville, såsom en tal. uttryckte sig, införa ett slags hierarkiskt befordringssätt, i det att endast d2 prester, som aflagt theologico-filosofisk exemea, skulle få lyckan att biifva pastorer, men de öfriga åtnöja sig med komministraturer. Med 43 röster emot 9 bifölls utskottets hemställan i denna punkt. Den egentliga diskussionen rörde sig dock omkring behofvet och nödvändigheten of prestOch pastoralexamina. Till biskoparnes och konsistoriernas skyldighet att förse församlingarne med rättskaffens, nitiska och renläriga själasörjare hörde, hette det från det högkyrkliga lägret, Också rättighet att pröfva de unge mäns kunskaper som sökte inträde i kyrkans tjenst. Denna rättighet vore urgammal samt grundad i sakens natur och kunde ej öfverflyttas på universiteten, med mindre förhållandet mellan dessa och kyrkan rubbades och de förra blefvo herrskare öfver den senare. Förgäfves anfördes af motsatta sidans talare, att prestexamen vore en gengångare från den tid, hofrätterna och de törvaltande verken äfven ansågo sig böra anställa förhör med dem, som der inskrefvos; att domkapitelledamöterna ej vorö qvalificerade att kontrollera den examen, som inför vetenskapens högsta målsmän, professorerna vid universiteten, blifvit aflagd; samt att prestexamen nedsjunkit till en blott formalitet. Vid anställd votering segrade utskottets L förslag med 31 röser emot 24, som afgåfvos för ett af biskop Genberg framstäldt förslag, att prestexamen borde bibehållas, men förvandlas ill ett prof af examinandens ståndpunkt, bildling och förmåga för utöfvande af det presteriga kallet. Ännu skarpare anmärkningar gjordes mot pastoralexamen. Man framhöll orimligheten af stt stadgande, som föreskrefve, att en viss tid kulle förflyta, innan en examen finge afläggas, ör att dermed liksom ålägga presten att glömma ort hvad han under sin studenttid lärt. Irfaenhet visar, att personer, som ej aflagt pastoalexamen, skött pastorat utmärkt väl, hvadan let vill synas, som om denna examen endast ordrådes för att få uppbära kyrkoherdeinkomterna. Å andra sidan ansåg man pastoralexamen såom en sporre för de unga presterna. Utom enna sporre skulle de lägga bort sina böcker ch helt och hållet underlåta att odla sitt veande. Frågans utgång var emellertid redan afjord med den förutnämnda voteringen ; också Il prot, Cornelii yrkande, att pastoralexamen kulle afskaffas, med 34 röster mot 21. De talare, som deltogo i diskussionen, voro iskoparne Genberg, Bring, Hultman, Björng, Sundberg och Anjowv, doktorerne Corneus, Sonden, Sandberg och Lendgren, samt hrr amilton, Å. W. Björck, P. Olsson, Ribbing, orpadie, 0. B. Olsson och Schmidt. Å ttknntrtrnnR RE RR mm ww be