biträda ligans pregram och deltagai dess andra kongress, ha mottagarne ansett sig bäst motsvara uppdraget att verka för spridande af ligans grundsatser, genom att framlägga hennes pro gram inför det svenska demokratiska partiets centralafdelning i Stockholm och förorda dess antagande inom denna till de demokratiska ideernas utbredanrde organiserade förening. Å allmän sammankomst den 11 zeptember d. å. har ock den svenska demokratiska föreningens centralafdelning i Stockholm godkänt ligans program, såsom af följande resolutioner framgår: 1:o. Första punkten af ligans program är redan på förhand erkänd, såsom uttryckande den gemensamma grundtanken i de flere yrkanden rörande religionen och kyrkan, som finnas formulerade i det svenska demokratiska partiets i början af detta år offentliggjorda program. 2:0. Likaså meddela vi i afseende på andra punkten, att dess fordringar med hänsyn till individernas frihet och jemnlikhet samt kommunalsjelfstyrelse äro i detalj framstälda i vårt program, såsom mål för det demokratiska partiets reformarbete; och vi förklara, att v:, i öfverensstämmelse med ligans grundsatser, betrakta denna demokratiska samhällsorganisation såsom oumbärligt vilkor tör den varaktiga fred och förbrödring mellan Europas civiliserade folk, som ligan gjort till sin uppgift att främja. 3:o. Beträffande den tredje punkten se vi det stora sociala problemets lösning i den riktning, ligans program angifver — de arbetande klassernas frigörelse och proletariatets utplånarde — i utvecklingen af medborgarres fullständiga rättsjemnlikhet, af en för alla tillgänglig medborgerlig uppfostran och af associationsiden. Liksom Ligan protesterar mot hvarje försök till social reform på despotisk väg, erkänna och fasthålla vi att vårt gemensamma verk endast kan ulföras af folket sjelft. Af det anförda framgår, hurusom vi befinna oss i full öfverensstämmelse med ligans principer. Vi vilja — för att låna orden ur hennes program — vi vilja freden genom friheten, vi vilja grunda friheten på rättensforganisation i det moderna samhället och vi anse för pligt att i sådant syfte utveckla en verksam propaganda. Vi kunna erellertid ej för o3s gölja, att den rättsordning, som kräfver att ombildas, är ej blott hvarje särskild stats inro organisation och vi tro oss fullkomligt träffa ligans tanke, 1är vi härmed förbivda äfven den internationeila rättens ombildnirg. Aifven för detta verk gifves ingen annan grundval, än den demokratiska idn, hvilken i detta atseende sammanfaller med nationalitetsprincipen, det är grundsatsen af hvarje folks rätt att utgöra en obruten nationellpolitisk enhet. Denna rätt ålägger hvarje anran stat en helig pligt — pligten att ej i.kräkta utom sitt natiorella områdes gräns. Men här stå nu ej blott den gamla, multnade folkrätten, traktaterzas rätt, legitimitetens anspråk, de dynastiska privatintressena bindranue i vägen för folkfribeten och folkens förbrödring. Ännu starkare är det binder, som folkens egen förblindelse och orättrådiga lust efter andras gods uppställa mot detta höga måls ernående, ty när, i vår tid och i det civiliserade Europa, folket icke sjelft gör sig medskyldigt i det orätta, då kan detta ej öfvas. Och å andra sidan, eå länge folken sjelfva ej oåterkalleligen besluta, att akta hvarandras rätt som sin egen, är det stora fredsoch frisetsverket endast en dröm. Att låta den internationella aktningens och rättvisans anda geromtränga folken sjelfva, är sålunda en uppgift, på hvilken vi måste arbeta, derest ej förbrödrivgsverket skall förblifva en hägring, som blott lockar de ädlaste krafter till fruktlösa ansträngningar på en ändlös, en omöjlig väg. då Vi ega en bitter anledning att särskildt betona denna sida af den föreliggande frågan. Ännu efter två år är Prag-fredens kögtidliga löfte att försona, hvad våldet brutit mot den nordiska nationaliteten, ouppfyldt. Från det ögovblick, Tysklands folk vill att denna orätt upphör, skall den ej längre fläcka samtidens historia. Detta vilja vi anbefalla till kongressens och särskildt do tyska fredz3och frihetsvännernas uppmärksamhet. Vi frambära till slut våra lifliga öcskningar, att kongressens arbeten må bära rik frukt! Stockholm den 11 september 1868 i den demokratiska föreningens central afdelning. Enligt föreningens uppdrag: j Aug. Blanche, N. J. Ekdahl, riksdagsman. kyrkoherde. RB. Ditzinger, DL. J. Iherta, f. d, riksdagsman. riksdagsman. A. W. Uhr, A. Hedin, a AR RE