biträda ligans pregram och deltagai dess andra
kongress, ha mottagarne ansett sig bäst mot-
svara uppdraget att verka för spridande af ligans
grundsatser, genom att framlägga hennes pro
gram inför det svenska demokratiska partiets
centralafdelning i Stockholm och förorda dess
antagande inom denna till de demokratiska ide-
ernas utbredanrde organiserade förening. Å all-
män sammankomst den 11 zeptember d. å. har
ock den svenska demokratiska föreningens cen-
tralafdelning i Stockholm godkänt ligans pro-
gram, såsom af följande resolutioner framgår:
1:o. Första punkten af ligans program är
redan på förhand erkänd, såsom uttryckande
den gemensamma grundtanken i de flere yrkan-
den rörande religionen och kyrkan, som finnas
formulerade i det svenska demokratiska partiets i
början af detta år offentliggjorda program.
2:0. Likaså meddela vi i afseende på andra
punkten, att dess fordringar med hänsyn till
individernas frihet och jemnlikhet samt kommu-
nalsjelfstyrelse äro i detalj framstälda i vårt
program, såsom mål för det demokratiska par-
tiets reformarbete; och vi förklara, att v:, i
öfverensstämmelse med ligans grundsatser, be-
trakta denna demokratiska samhällsorganisation
såsom oumbärligt vilkor tör den varaktiga fred
och förbrödring mellan Europas civiliserade folk,
som ligan gjort till sin uppgift att främja.
3:o. Beträffande den tredje punkten se vi det
stora sociala problemets lösning i den riktning,
ligans program angifver — de arbetande klas-
sernas frigörelse och proletariatets utplånarde
— i utvecklingen af medborgarres fullständiga
rättsjemnlikhet, af en för alla tillgänglig med-
borgerlig uppfostran och af associationsiden.
Liksom Ligan protesterar mot hvarje försök
till social reform på despotisk väg, erkänna och
fasthålla vi att vårt gemensamma verk endast
kan ulföras af folket sjelft.
Af det anförda framgår, hurusom vi befinna
oss i full öfverensstämmelse med ligans prin-
ciper. Vi vilja — för att låna orden ur hennes
program — vi vilja freden genom friheten,
vi vilja grunda friheten på rättensforganisa-
tion i det moderna samhället och vi anse för
pligt att i sådant syfte utveckla en verksam
propaganda.
Vi kunna erellertid ej för o3s gölja, att den
rättsordning, som kräfver att ombildas, är ej
blott hvarje särskild stats inro organisation och
vi tro oss fullkomligt träffa ligans tanke, 1är
vi härmed förbivda äfven den internationeila
rättens ombildnirg. Aifven för detta verk gifves
ingen annan grundval, än den demokratiska
idn, hvilken i detta atseende sammanfaller med
nationalitetsprincipen, det är grundsatsen af
hvarje folks rätt att utgöra en obruten nationell-
politisk enhet. Denna rätt ålägger hvarje an-
ran stat en helig pligt — pligten att ej i.kräkta
utom sitt natiorella områdes gräns.
Men här stå nu ej blott den gamla, multnade
folkrätten, traktaterzas rätt, legitimitetens an-
språk, de dynastiska privatintressena bindranue
i vägen för folkfribeten och folkens förbrödring.
Ännu starkare är det binder, som folkens egen
förblindelse och orättrådiga lust efter andras
gods uppställa mot detta höga måls ernående,
ty när, i vår tid och i det civiliserade Europa,
folket icke sjelft gör sig medskyldigt i det
orätta, då kan detta ej öfvas. Och å andra
sidan, eå länge folken sjelfva ej oåterkalleligen
besluta, att akta hvarandras rätt som sin egen,
är det stora freds- och frisetsverket endast en
dröm. Att låta den internationella aktningens
och rättvisans anda geromtränga folken sjelfva,
är sålunda en uppgift, på hvilken vi måste ar-
beta, derest ej förbrödrivgsverket skall förblifva
en hägring, som blott lockar de ädlaste krafter
till fruktlösa ansträngningar på en ändlös, en
omöjlig väg. då
Vi ega en bitter anledning att särskildt be-
tona denna sida af den föreliggande frågan.
Ännu efter två år är Prag-fredens kögtidliga
löfte att försona, hvad våldet brutit mot den
nordiska nationaliteten, ouppfyldt. Från det
ögovblick, Tysklands folk vill att denna orätt
upphör, skall den ej längre fläcka samtidens
historia. Detta vilja vi anbefalla till kongres-
sens och särskildt do tyska fredz3- och frihets-
vännernas uppmärksamhet.
Vi frambära till slut våra lifliga öcskningar,
att kongressens arbeten må bära rik frukt!
Stockholm den 11 september 1868 i den
demokratiska föreningens central afdelning.
Enligt föreningens uppdrag:
j
Aug. Blanche, N. J. Ekdahl,
riksdagsman. kyrkoherde.
RB. Ditzinger, DL. J. Iherta,
f. d, riksdagsman. riksdagsman.
A. W. Uhr, A. Hedin,
a AR
RE