och evangelium och funnit god Jord Itör sitt utsäde. Men så småningom började kolportörens åhörarekrets blifva allt större, så att församlingens själasörjare fick predika för toma väggarna. Detta var för mycket. Derför skulle hr Sandberg, äfven om han såg sig stå ensam, aldrig medgifva, att det lilla skydd, som 1858 års konventikelplakat skänker statskyrkan, blir borttaget. Biskop Sundberg utredde på ett klart och öfvertygande sätt frågans rätta natur, yrkande bifall till betänkandet, hvari hrr Landgren, som i motsatts till hr Sandberg börjat med att motarbeta, men slutat med att gilla lekmannaverksamheten i kyrkans tjenst, P. Olsson och Bergstedt instämde. Med doktor Sandberg deremot förenade sig biskop Björling och hofpredikanten Ruus. Hr Hamilton och biskop Bring hade reserverat sig mot utskottets betänkande, hufvudsakligen af betänkligheter mot redaktionen af riksdagens beslut, och i stället framlagt ett annat förslag, till hvilket hrr Nordström, Rundgren och Warholm slöto sig. Sedan icke mindre än 6 särskilda yrkanden blifvit gjorda afslöts ävdtligen öfverläggningen, då, på framställd proposition, utskottets bestänkande bifölls, utan att ett enda nej hördes! Under aftonsammanträdet väcktes 2:ne nya motioner, nemligen en af hr Torpadie om ändring af ett formulär i kyrkohandboken samt af biskop Björck, om befrielse för prest att från predikstolen uppläsa kungörelser ang. skarpskyttars sammankallande till öfning. Framställningen motiverades dermed, att skarpskyttemötena och öfningarnra om söndagarne sårade mången samvetsgrann prest samt att det derföre vore honom ganska motbjudande att från predikstolen uppläsa tillkännagifvanden derom. Derefter föredrogs och bifölls kyrkolagsutskottets betänkande n:o 4, tillstyrkande bifall till regeringens förslag om förändring af tiden för tingspredikningars hållande. I anledning af biskop Beckmans framställning hade samma utskott uti betänkande n:o 5 tillstyrkt nedsättande af en komite för att granska redan befintliga eller utkommande upplagor af bibeln, psalmoch evangeliiboken samt katekesen äfvensom genom offentligt tillkäpnagifvande meddela anvisning på sådana, som befinnas vara korrekta. Detta förslag försvarades af biskoparne Beckman, Butsch och Björck samt doktor Sonden och herr Waldenström, hvaremot herr Björnstierna, professor Warholm och hr Bergstedt ansågo detsamma helt och hållet onyttigt samt dessutom förenadt med stora kostnader, till hvilkas bestridande riksdagen ej gerna skulle vilja anvisa medel. En talare trodde, att komitterade skulle få ganska mycket att göra, om de skulle granska alla upplagor af våra andaktsböcker; en annan deremot hyste den åsigten, att de ej skulle få någon sysselsättning alls, ty det vore troligt att högst tå förläggare skulle underkasta sig obehaget att låta hrr komitterade läsa korrekturet, samt derefter afgifva utlåtanden, som fingo utseende af vanliga bokhandelspuffar. Hvad motionären syntes åsyfta skulle en stigande upplysning hos afnämarne, konkurrensen mellan förläggarne och den litterära kritiken åstadkomma. andra sidan höllo förslagets gynnare före, att intet af dessa medel skulle bota det onda; konkurrensen kunde endast nedtrycka prisen samt åstadkomma goda upplagor, blott hvad den typograflska utstyrseln beträffade. Den föreslagna komiten tycktes ligga många af talarne om bjertat, och ej mindre än 3 särskildta förslag för densammas verksamhet väcktes under diskussionen; men icke destomindre afslogs betänkandet med 34 röster emot 19. En lävgre diskussion uppstod slutligen öfver samma utskotts betänkande n:o 6, i anledning af regeringens förslag till förordning angående ändring i vissa delar af föreskrifterna om domkepitlens sammansättnipg och arbetssätt. Under tillstyrkan af bifall till det framlagda förslaget i dess hufvudsakligaste delar hade utskottet ansett sig böra föreslå följande förändringar deri: D att Jedamöternas antal minskas från 7 till 6 samt att till domkapitelledamot förordnas en i stället för tvenne kyrkohberdar, såsom regeringen föreslagit, 2) att i val till ledamot af kapitlet såväl stiftets prester som lärarne vid elementarläroverken skola gemensamt deltaga ; 3) att alla valda ledamöter böra erhålla arfvoden. (Regeringen hade föreslagit sådana endast för de utom stiftsstaden boende); samt 4) att 4 ledamöter i stället för 5 äfven i vigtigare ärenden kunna besluta. De talare, som förfäktade regeringens förslag, nemligen statsrådet Carlsson, biskop Genberg, domprosten Sonden och hr Torpadie, sökte framhålla åtskilliga fel hos den föreslagna redaktionsförändringen, såsom att det klerikala elementet, som väl borde i domkapitlet vara det förberrskande, blifvit alltför litet representeradt. Å andra sidan anförde biskoparne Sundberg och Bring, hr Hamilton och prosten Rundgren att af kapitlets 6 ledamöter 3 voro prester och 3 lekmän. Jemnvigten vore derför fullständig och om den skulle luta åt någon sida, så vore det åt den klerikala, alldenstund teologie lektorn vanligen vore prest och afgöranderösten, i händelse af paria vota, tillkomme ordtöranden, som vore antingen biskoen eller domprosten. Beträffande den andra örändringen, ansågo en del talare att det vore bättre om prester och elementarlärare valde hvar för sig sina ombud; andra åter föredrogo i likhet med utskottet det gemensamma valsättet. I allmänhet syntes man dock vara öfverens derom att inga ANAra ladamätoer af kanitlat