och evangelium och funnit god Jord Itör sitt ut-
säde. Men så småningom började kolportörens
åhörarekrets blifva allt större, så att försam-
lingens själasörjare fick predika för toma väg-
garna. Detta var för mycket. Derför skulle
hr Sandberg, äfven om han såg sig stå ensam,
aldrig medgifva, att det lilla skydd, som 1858
års konventikelplakat skänker statskyrkan, blir
borttaget. -
Biskop Sundberg utredde på ett klart och öf-
vertygande sätt frågans rätta natur, yrkande
bifall till betänkandet, hvari hrr Landgren, som
i motsatts till hr Sandberg börjat med att mot-
arbeta, men slutat med att gilla lekmannaverk-
samheten i kyrkans tjenst, P. Olsson och Berg-
stedt instämde.
Med doktor Sandberg deremot förenade sig bi-
skop Björling och hofpredikanten Ruus. Hr
Hamilton och biskop Bring hade reserverat
sig mot utskottets betänkande, hufvudsakligen
af betänkligheter mot redaktionen af riksdagens
beslut, och i stället framlagt ett annat förslag,
till hvilket hrr Nordström, Rundgren och
Warholm slöto sig. Sedan icke mindre än 6
särskilda yrkanden blifvit gjorda afslöts ävdt-
ligen öfverläggningen, då, på framställd propo-
sition, utskottets bestänkande bifölls, utan att
ett enda nej hördes!
Under aftonsammanträdet väcktes 2:ne nya
motioner, nemligen en af hr Torpadie om än-
dring af ett formulär i kyrkohandboken samt af
biskop Björck, om befrielse för prest att från
predikstolen uppläsa kungörelser ang. skarp-
skyttars sammankallande till öfning. Framställ-
ningen motiverades dermed, att skarpskyttemö-
tena och öfningarnra om söndagarne sårade mån-
gen samvetsgrann prest samt att det derföre
vore honom ganska motbjudande att från pre-
dikstolen uppläsa tillkännagifvanden derom.
Derefter föredrogs och bifölls kyrkolagsut-
skottets betänkande n:o 4, tillstyrkande bifall
till regeringens förslag om förändring af tiden
för tingspredikningars hållande.
I anledning af biskop Beckmans framställning
hade samma utskott uti betänkande n:o 5 till-
styrkt nedsättande af en komite för att granska
redan befintliga eller utkommande upplagor af
bibeln, psalm- och evangeliiboken samt kateke-
sen äfvensom genom offentligt tillkäpnagifvande
meddela anvisning på sådana, som befinnas vara
korrekta. Detta förslag försvarades af bi-
skoparne Beckman, Butsch och Björck samt
doktor Sonden och herr Waldenström, hvar-
emot herr Björnstierna, professor Warholm
och hr Bergstedt ansågo detsamma helt och
hållet onyttigt samt dessutom förenadt med
stora kostnader, till hvilkas bestridande riksda-
gen ej gerna skulle vilja anvisa medel. En ta-
lare trodde, att komitterade skulle få ganska
mycket att göra, om de skulle granska alla upp-
lagor af våra andaktsböcker; en annan dere-
mot hyste den åsigten, att de ej skulle få nå-
gon sysselsättning alls, ty det vore troligt att
högst tå förläggare skulle underkasta sig obe-
haget att låta hrr komitterade läsa korrektu-
ret, samt derefter afgifva utlåtanden, som fingo
utseende af vanliga bokhandelspuffar. Hvad
motionären syntes åsyfta skulle en stigande upp-
lysning hos afnämarne, konkurrensen mellan för-
läggarne och den litterära kritiken åstadkomma.
andra sidan höllo förslagets gynnare före, att
intet af dessa medel skulle bota det onda; kon-
kurrensen kunde endast nedtrycka prisen samt
åstadkomma goda upplagor, blott hvad den ty-
pograflska utstyrseln beträffade. Den föreslagna
komiten tycktes ligga många af talarne om
bjertat, och ej mindre än 3 särskildta förslag
för densammas verksamhet väcktes under diskus-
sionen; men icke destomindre afslogs betänkan-
det med 34 röster emot 19.
En lävgre diskussion uppstod slutligen öfver
samma utskotts betänkande n:o 6, i anledning
af regeringens förslag till förordning angående
ändring i vissa delar af föreskrifterna om dom-
kepitlens sammansättnipg och arbetssätt. Un-
der tillstyrkan af bifall till det framlagda för-
slaget i dess hufvudsakligaste delar hade ut-
skottet ansett sig böra föreslå följande förän-
dringar deri: D att Jedamöternas antal min-
skas från 7 till 6 samt att till domkapitelle-
damot förordnas en i stället för tvenne kyr-
kohberdar, såsom regeringen föreslagit, 2) att
i val till ledamot af kapitlet såväl stiftets pre-
ster som lärarne vid elementarläroverken skola
gemensamt deltaga ; 3) att alla valda ledamö-
ter böra erhålla arfvoden. (Regeringen hade
föreslagit sådana endast för de utom stiftssta-
den boende); samt 4) att 4 ledamöter i stället
för 5 äfven i vigtigare ärenden kunna besluta.
De talare, som förfäktade regeringens förslag,
nemligen statsrådet Carlsson, biskop Genberg,
domprosten Sonden och hr Torpadie, sökte
framhålla åtskilliga fel hos den föreslagna re-
daktionsförändringen, såsom att det klerikala
elementet, som väl borde i domkapitlet vara
det förberrskande, blifvit alltför litet represen-
teradt. Å andra sidan anförde biskoparne Sund-
berg och Bring, hr Hamilton och prosten
Rundgren att af kapitlets 6 ledamöter 3 voro
prester och 3 lekmän. Jemnvigten vore der-
för fullständig och om den skulle luta åt nå-
gon sida, så vore det åt den klerikala, allden-
stund teologie lektorn vanligen vore prest och
afgöranderösten, i händelse af paria vota, till-
komme ordtöranden, som vore antingen bisko-
en eller domprosten. Beträffande den andra
örändringen, ansågo en del talare att det vore
bättre om prester och elementarlärare valde
hvar för sig sina ombud; andra åter föredrogo
i likhet med utskottet det gemensamma valsät-
tet. I allmänhet syntes man dock vara öfverens
derom att inga ANAra ladamätoer af kanitlat
