DE RASKA HERRARNE AF BOIS-DORE,
Historisk roman
af GEORGE SAND.
(Öfversättning af PEHR EDVIN STENSFELT.)
(Forts. fr. föreg. n:r )
— Ab, se! yttrade MAlvimar till Wilhelm,
då han blef varse Motte-Seuillys torn på af-
ståod. Ni har ännu icke sagt mig till hvem
vi resa. Detta slott tillhör ju en af era vän-
ner, och jag kan väl vara viss om att icke falla
besvärlig 7?
— Detta slott eges af en ung och vacker
dam, som bor der jemte sin far, och båda
skola mottaga er mycket artigt. De skola sä-
kerligen qvarhålla er ända till aftonen, icke
allenast för att ej blifva beröfvade herr de
Bois-Dors sällskap — ty på honom sätta de
mycket värde — utan äfven för att bevisa er
act iuvånvarne i åenna bygd icke äro vildar,
utan förstå att på gammalt vis utöfra gäst-
frihet.
DAlvimar genmälde att ban härom aldrig
hyst det ringaste tvifvel och sade sin följe-
slagare några förbindliga ord. Han visste nog,
huru han borde skicka sig, denne dAlvimar,
ty ben hade fått en god uppfostran; men hans
bittra sionelag beherrskade honom, och hans
tankar vändes snart på andra ämnen.
— Af hvad ni berättat mig om denne Bois-
Dor6, min blifvande värd, sade han, kan jag
törstå att han är en karakterslös narr, och att
hau3 vasaller göra sig lustiga på hans bekost-
nad. Har jag rätt?
— Nej, ni misstager er helt och hållet, ut-
ropade dArs. De der ziguenarne hindrade
mig från att tala tll punkt. Jag ämnade säga
er att, då han återkom till sin fädernebygd