DE RASKA HERRARNE AF BOIS-DORE, Historisk roman af GEORGE SAND. (Öfversättning af PEHR EDVIN STENSFELT.) (Forts. fr. föreg. n:r ) — Ab, se! yttrade MAlvimar till Wilhelm, då han blef varse Motte-Seuillys torn på afståod. Ni har ännu icke sagt mig till hvem vi resa. Detta slott tillhör ju en af era vänner, och jag kan väl vara viss om att icke falla besvärlig 7? — Detta slott eges af en ung och vacker dam, som bor der jemte sin far, och båda skola mottaga er mycket artigt. De skola säkerligen qvarhålla er ända till aftonen, icke allenast för att ej blifva beröfvade herr de Bois-Dors sällskap — ty på honom sätta de mycket värde — utan äfven för att bevisa er act iuvånvarne i åenna bygd icke äro vildar, utan förstå att på gammalt vis utöfra gästfrihet. DAlvimar genmälde att ban härom aldrig hyst det ringaste tvifvel och sade sin följeslagare några förbindliga ord. Han visste nog, huru han borde skicka sig, denne dAlvimar, ty ben hade fått en god uppfostran; men hans bittra sionelag beherrskade honom, och hans tankar vändes snart på andra ämnen. — Af hvad ni berättat mig om denne BoisDor6, min blifvande värd, sade han, kan jag törstå att han är en karakterslös narr, och att hau3 vasaller göra sig lustiga på hans bekostnad. Har jag rätt? — Nej, ni misstager er helt och hållet, utropade dArs. De der ziguenarne hindrade mig från att tala tll punkt. Jag ämnade säga er att, då han återkom till sin fädernebygd