neddela resultaten af sin granskning, så
ana de blifva, eller underställa riksdagen
fgörandet, huruvida en anmälan till konun-
en bör ske eller icke, likasom icke heller
iksdagen eller någon dess ledamot eger rätt
tt genom en interpellation uppfordra mini-
trarne att redogöra för de närmare grun-
lerna för en eller annan regeringshandling;
det andra: att all statsrådens ansvarighet
fhandlas i 106 8 R.-F. Den 107:de S:en
ar endast karakteren af en politisk pre-
ventiv åtgärd. D.v.s. 107:de S:en göricke
iksdagen till en opinionsdomstol, och stats-
:ådets ledamöter böra icke underkasta sig
utt stå till ansvar för sina åtgöranden inför
iksdagen. Sådant är grundlagsvidrigt och
nnebär en förolämpning mot deras vär-
lighet;
det tredje: att ingen af enskild riksdags-
man eller annat utskott framställd anmärk-
ning mot statsrådsledamot kan upptagas i an-
nan form än såsom en konstitutions-utskottets
anmärkning. Afingen annan anledning (än
konstitutions-utskottets framställande af en
anmärkning enligt107:deS:en) kan riksdagen
företaga till afgörande någon fråga om an-
hållan till konungen om statsrådets entle-
digande och icke heller af någon annan an-
ledning ingå i kritiker af konungens rådgif-
vares förhållande i embetet;
det fjerde: att reservationer mot utskot-
tets beslut endast med dess särskilda tillå-
telse må åtfölja utlåtandet och i ingen hän-
1e1e til någon riksdagens åtgärd föran-
eda;
det femte: att hvarje mönstring af speci-.
ela mål, som röra enskilda personer eller
korporationer, är grundlagsvidrig; samt
det sgjette, som hufvudsakligen utgör ett
upprepande af hvad som förut blifvit sagdt: att
konstitutions-utskottet bör noga besinna sig
vid framställandet af anmärkningar mot stats-
rådets ledamöter, så att det icke framkom-
mer med hågra specialiteter, eller med gnat
öfver småsaker, utan använder sin makt en-
dast i utomordentligt stora fall och så, att
framför allt konungamakten och dess sjelfstän-
dighet icke löper någon fara.
Dessa äro nu de satser, som förf. ansett
nödigt att inskärpa hos de sannt troende,
på det att måhända en och annan, som
utan närmare besinning låtit sig af andras
föredöme föras in på den orätta vägen, må
kunna komma att hejda sin fortgång på
samma bana. För det närvarande anse vi
visserligen förf:s satser föga farliga i prak-
tiskt hänseende, huru betänkliga de såsom
statsrättsliga principer kunna i teorien före-
falla för vårt statsskicks konseqventa ut-
veckling. Men den tid kan komma, då, vare
sig i följd af utländska eller inländska
förhållanden, en reaktionär vind blåser upp,
och då kan det vara stort skäl att icke hå
under tystnad låtit dessa frön ligga och gro,
ty det skulle lätt kunna hända att vi finge
uppbära en bitter skörd. Det är fördenskull
vi vilja visa den rätta halten af förf:s sät-
sen och hvarthän de i sin tillämdning skulle
eda.
Det är detta vi skole göra i nästa artikel.