neddela resultaten af sin granskning, så ana de blifva, eller underställa riksdagen fgörandet, huruvida en anmälan till konunen bör ske eller icke, likasom icke heller iksdagen eller någon dess ledamot eger rätt tt genom en interpellation uppfordra minitrarne att redogöra för de närmare grunlerna för en eller annan regeringshandling; det andra: att all statsrådens ansvarighet fhandlas i 106 8 R.-F. Den 107:de S:en ar endast karakteren af en politisk preventiv åtgärd. D.v.s. 107:de S:en göricke iksdagen till en opinionsdomstol, och stats:ådets ledamöter böra icke underkasta sig utt stå till ansvar för sina åtgöranden inför iksdagen. Sådant är grundlagsvidrigt och nnebär en förolämpning mot deras värlighet; det tredje: att ingen af enskild riksdagsman eller annat utskott framställd anmärkning mot statsrådsledamot kan upptagas i annan form än såsom en konstitutions-utskottets anmärkning. Afingen annan anledning (än konstitutions-utskottets framställande af en anmärkning enligt107:deS:en) kan riksdagen företaga till afgörande någon fråga om anhållan till konungen om statsrådets entledigande och icke heller af någon annan anledning ingå i kritiker af konungens rådgifvares förhållande i embetet; det fjerde: att reservationer mot utskottets beslut endast med dess särskilda tillåtelse må åtfölja utlåtandet och i ingen hän1e1e til någon riksdagens åtgärd föraneda; det femte: att hvarje mönstring af speci-. ela mål, som röra enskilda personer eller korporationer, är grundlagsvidrig; samt det sgjette, som hufvudsakligen utgör ett upprepande af hvad som förut blifvit sagdt: att konstitutions-utskottet bör noga besinna sig vid framställandet af anmärkningar mot statsrådets ledamöter, så att det icke framkommer med hågra specialiteter, eller med gnat öfver småsaker, utan använder sin makt endast i utomordentligt stora fall och så, att framför allt konungamakten och dess sjelfständighet icke löper någon fara. Dessa äro nu de satser, som förf. ansett nödigt att inskärpa hos de sannt troende, på det att måhända en och annan, som utan närmare besinning låtit sig af andras föredöme föras in på den orätta vägen, må kunna komma att hejda sin fortgång på samma bana. För det närvarande anse vi visserligen förf:s satser föga farliga i praktiskt hänseende, huru betänkliga de såsom statsrättsliga principer kunna i teorien förefalla för vårt statsskicks konseqventa utveckling. Men den tid kan komma, då, vare sig i följd af utländska eller inländska förhållanden, en reaktionär vind blåser upp, och då kan det vara stort skäl att icke hå under tystnad låtit dessa frön ligga och gro, ty det skulle lätt kunna hända att vi finge uppbära en bitter skörd. Det är fördenskull vi vilja visa den rätta halten af förf:s sätsen och hvarthän de i sin tillämdning skulle eda. Det är detta vi skole göra i nästa artikel.