DE RASKA HERRARNE AF BOIS-DORE, EE Om an af GEORG SAND. (Öfversättning af PEHR EDVIN STENFELT.) fForts fr. föreg. r:r) — Ack! ni kommer ändå! utropade han, i det han sprang fram och omfamnade VAlvimar, jag reser för att bevista de fester, som prinsen gifver i Bourges med anledning af hans sons) födelse. Der blir dans, må ni tro, och komedier, målskjutoing, fyrverkeri samt mycket annat roligt. Emellertid har jag er nu här, och jag skall uppskjuta min affärd ett par timmar, för att i må kunna följa mig. Kom in i mitt tkus och hvila er; ui torde äfven vara i behof af föda. Jag skall laga att ri får en annan häst, ty den ni har är väl uttröstad, churu han ser dnagtig ut, och kan sålede; j springa aderton mil till i dag. När VAhbimar befann sig ensam med sin värd, anförtrodda han honom att han visst icke kuade deltaga i rågra publika fester, och att han kommit, j för att blitva förd till nöjen och lostbarbeter, utan i afsigt att under några veckor få lefva undangömd i hans slott. Det behöfdes icke mera på den tiden, för att folk sku:le glömma bort en så vanlig och naturlig tilllragelse som att en person dödat eller sårat en fiende, vare sig i duell eller på annat sält. Fiågan gällda blott att finva en beskyddare. vid hofv t, och wAlvimar räknade på hertive.s af Lerma vära förestående ankomst till Pars. Med denne trodde eller sade han sig vara besläg:ad.; och hertigen var en tillräckligt inflyte!serik person, för att kunna ut) Denne blef sedermera den store Condt.