DE RASKA HERRARNE AF BOIS-DORE, Roman af GEORG SAND. (Öfversättning af PRHR EDVIN STENFELT.) I Bland de många, som beskyddades af gunstlingen Concini, var don Antonio dAlvimar, spanjor af italiensk härkomst, en bland de minst beaktade, ehuru han genom sitt snille, sin bild-ning och sitt utmärkt angonäma sätt förtjenade mera uppmärksamhet än kanske någon annan. Han var en mycket vacker ung man, hvilkens ansigte tycktes angilfva en ålder af tjugo år, under det han i sjolfva verket uppnått tretio. Snarare liten än stor till växten, stark utan att synas vara det, förfaren i alla manliga idrotter, kunde han icko annat än intressera damerna genom glansen i sina lifliga, skarpa ögon och genom behaget i sin konversation, hvilken var lika lätt och qvick, då han språkede med frantimmer, som upplysande och värderik, när han hade allvarsamma män framför sig. Han talade nästan utan märkbar brytning Europas förnämsta språk och var icke mindre hemmastadd i de döda språken. Oaktadt alla dessa framstående förtjenster spelade han ej hufvudrollen i någon enda af de talrika intriger, som spunno3 vid regentinnans hof; åtminstone var förhållandet att de, han sjelf möjligen hade i tarkarne, aldrig blefro satta i verket. Han har sedan tillstått för en intim vän, att han velat behaga sjelfva Maria af Medicis, för att åt sin egen beskyddare, marskalken VAncre, återförvärtva denna drottnings bevågenhet. Men la balorda), såsom Leonora Galigai