a och detta kunde väl ej annat än smickra varje fransman. — Lapie, som äfven till en del förutsåg kejsarens hemliga önskan att underkufva Rysslavd, hade således dubbla skäl till en verklig glädje vid denna underrättelse. Kännande Lapies grundsatser, var jag öfvertygad, att han skulle, utan förbehåll, uppriktigt lemna mig de råd och det bistånd, han förmådde, och om, emot all förmodan, en lycklig utgång icke kunde vinnas genom Napoleons missnöje, skulle allt hållas i en evig tystnad, och. af hvad jag nyss anfört kan man lättfiana, att Lapie aldrig skulla önska någon despot på en tron, hvilket allt äfven ingick i min plan. Enligt gårdagens öfverenskommelse, infann jag mig bittida följande morgon hos Lapie, och efter en noga undersökning af franska prinsarna och andra, var Bernadotte, prins af PosteCorvo, den, som Låpie uti alla afseenden ansåg förtjena främsta rummet, i synnerhet då fråga var att föra riksrodret för ett folk, kändt ifrån urminnestider såsom tillgifvet dess monarker, då dessa lifvades af dygden, den sanna friheten och äran. Efter några timmars förlopp åtskiljdes vi, för att vidare arbeta i största hemlighet på utförandet af omnämnde plan, och beslöto att sent taga vår middag tillsammans. Denna måltid var vänskapens och förtroendets. — Hvem inser dock ej, hvad här skulle vara hufvudföremålet för vårt samtal? Som jag ej personligea kände prins PonteCorvo, utan endast gerom dess allmänt verldskända bedrifter, så måste det vara högst intressant för mig att af en vän äcnu rärmare lära känna den person, af hvilken jag hoppades mitt fäderneslands lycka och ära. — Ibland annat, som Lapie då omtålade, var det att prias PouteCorvo, i anseende till de grundsatser och det värde, han satte på menniskor och dera3 rät