a och detta kunde väl ej annat än smickra
varje fransman. — Lapie, som äfven till en
del förutsåg kejsarens hemliga önskan att under-
kufva Rysslavd, hade således dubbla skäl till
en verklig glädje vid denna underrättelse.
Kännande Lapies grundsatser, var jag öfver-
tygad, att han skulle, utan förbehåll, uppriktigt
lemna mig de råd och det bistånd, han för-
mådde, och om, emot all förmodan, en lycklig
utgång icke kunde vinnas genom Napoleons
missnöje, skulle allt hållas i en evig tystnad,
och. af hvad jag nyss anfört kan man lättfiana,
att Lapie aldrig skulla önska någon despot på
en tron, hvilket allt äfven ingick i min plan.
Enligt gårdagens öfverenskommelse, infann
jag mig bittida följande morgon hos Lapie, och
efter en noga undersökning af franska prin-
sarna och andra, var Bernadotte, prins af Poste-
Corvo, den, som Låpie uti alla afseenden ansåg
förtjena främsta rummet, i synnerhet då fråga
var att föra riksrodret för ett folk, kändt ifrån
urminnestider såsom tillgifvet dess monarker,
då dessa lifvades af dygden, den sanna friheten
och äran.
Efter några timmars förlopp åtskiljdes vi, för
att vidare arbeta i största hemlighet på utfö-
randet af omnämnde plan, och beslöto att sent
taga vår middag tillsammans.
Denna måltid var vänskapens och förtroen-
dets. — Hvem inser dock ej, hvad här skulle
vara hufvudföremålet för vårt samtal?
Som jag ej personligea kände prins Ponte-
Corvo, utan endast gerom dess allmänt verlds-
kända bedrifter, så måste det vara högst in-
tressant för mig att af en vän äcnu rärmare
lära känna den person, af hvilken jag hoppades
mitt fäderneslands lycka och ära. — Ibland annat,
som Lapie då omtålade, var det att prias Poute-
Corvo, i anseende till de grundsatser och det
värde, han satte på menniskor och dera3 rät-