men vissa omständigheter bjödo styrelsen
att afstå från detta företag, som föreningen
gillat.
Styrelsen har derefter beslutit utfärda en
inbjudning till hela Sveriges arbetarebefolk-
ning att taga kännedom om en af hr Björk
uppsatt petition och att, om den finner sin
fördel dervid, understödja densamma me-
delst namnteckning. Sedan namnlistorna
inkommit, vill Sparsamhetsföreningen välja
en komitå för att inlemna petitionen till
vederbörande före nästa riksdags öppnande.
Det är, som man i denna redogörelse ser,
fråga om att åstadkomma en riks-arbetare-
petition, om hvilken dess författare önskar
att den måtte erhålla så talrika underskrif-
ter, att regeringen och rikets representan-
ter icke må kunna undgå att upptaga den
till diskussion, och hvars grunder han hop-
pas skola och äfven måste blifva antagne.
Författaren gör dock ej anspråk på att hans
grunder skola anses ovilkorligen vara de
rätta.
Dessa grunder äro framlagda i 9 punk-
ter, så lydande:)
1. Att hvarje välfrejdad man, gom betalar skatt
till staten och kommunen, skall äga en röst i alla,
såväl statens som kommunens angelägenheter, utan
skilnad på personens namn, rikedom eller anse-
ende, och att hvarje person, som är välfrejdad,
kan till ledamot af riksförsamlingen väljas, utan
att penningen behöfves till gradmätare.
2. Att hvarje svensk man från en visa ålder till
en viss ålder är skyldig att bära vapen och skall
deri inöfvas, så att i farans stund hela befolknin-
gen kan stå under vapen till sjelfförsvar, och att
staten skall vara skyldig hålla dem tidsenliga och
goda skjutvapen samt betala alla omkostnader för
öfningarna, hvarigenom värfvade militären och in-
delningsverken alldeles kunde försvinna, som kosta
folket mycket pengar.
3. Att folkskolorne öfver hela landet böra or-
dentligen omorganiseras semt ordentliga, kunniga
lärare avskaffas, så att samhällets barn från ung-
domen få ichemta ett rätt begrepp om alla nödiga
förhållanden inom den menskliga ordningen; det
vill säga att hvarje menniska, såväl fattig som rik,
bör få ett klart begrepp om hvad denna tidsanda
fordrar af hvarje menniska.
4. Att regeringen och statens styrelse ovilkor-
ligen må gå i författning om att alldeles i grund
utrota den förderfliga bränvinstillverkningen inom
landet, som tyckes vilja dränka hela svenska be-
folkningen i en evig bränvinssyndaflod, som är
färdig att alldeles från jorden ntplåna den förr så
starka nordiska stammen.
5. Att folket ovilkorligen må gå i författning
om att omorganisera bela embetsmannakåren, så
att alla onödiga tjenster indragas och lönerna så
bestämmas, ifrån den högsta till den lägsta em-
betsman, att deisa ej blifva något plågoris för lan-
det, utan att allt må ställas efter landets och fol-
kets tillgångar i allmänhet.
6. Att alla embetsmän, ifrån den högsta till
den lägsta, ej väljas på längre tid än till högst
fem års tjenstetid, så att landet alltid har att på-
räkna en frisk och stark embetsmannakår, som
med flit och omtanka sköter alla sina åligganden
och befattningar, derigezcom att derur må kunna
återväljas till samma förtroendepost eller för evigt
afskedas från sin befattning i statens värf, äfven-
som att lagstiftningen må uteslutande ligga i fol-
kets magt ocn ej blir anförtrodd åt några få zom
möjligen handhafva den till egen fördel och ej
till hela Jandets egentliga nytta, utan hela folket
må ega utse en i allo vald lagstiftande försam-
ling, som öfvervakas af folket i Bin helhet, och
hvilken församling väljes utaf alla samhällsklasser,
såväl hög som låg, såväl fattig gom rik. Då hop-
pas jag att lagen blir för folkets egentliga nytta
och sammanhållning och ej för den enskildas stora
fördelar, och att aila. stå under lagens beskydd,
så att alla, ifrån den högsta till den lägsta af sam-
hällets medlemmar må kunna inför lagen fram-
dragas och ansvariga göras för sitt handlingssätt,
så att något ofog ej kan åstadkommas, utan att
varda beifradt.
7. Att regeringen och landets styrelse måtte gå
i författnirg om att inrätta en allmän pensions-
kassa för hela landets befolkning, så utt hvarje
betköfvande samhällsmedlem på ålderdomen kan
åtvjuta sitt väl förtjeonta underbåll på åldrens da-
gar. Hvarje embets- och tjensteman åtnjuter pen-
sion på ålderdomen, ekuru väl desse alltid äro
rikligeneflönade, så att åe skulle kunna göra be-
sparingar, på det de må deraf på ålderdomen vara
betryggade för nöd öch elände. Men hvar har
deremot grunden af samhällskroppen, arbetaren
och mödans aöner och döttrar, när de hela
lifvet igenom fått med träget arbete och, ofta nog,
ganska knapp betalning i fattigdom och elände
dragit sig fram i yogre dagar, hvar hafva de, när
ålderdomen kommer, någon pension eller under-
håll att erhålla? När ålderdomen kommer, får blaud
de fattige arbetare man och hustru skiljas åt för
att intagas, den ena på fattighuset, den andra på
arbetsinrättningen. När de beböfva hvarandras
) Vi ha tagit oss frihetsn ändra en och annan
otydlighet i ordställnipgar. Red. af D. N.