men vissa omständigheter bjödo styrelsen att afstå från detta företag, som föreningen gillat. Styrelsen har derefter beslutit utfärda en inbjudning till hela Sveriges arbetarebefolkning att taga kännedom om en af hr Björk uppsatt petition och att, om den finner sin fördel dervid, understödja densamma medelst namnteckning. Sedan namnlistorna inkommit, vill Sparsamhetsföreningen välja en komitå för att inlemna petitionen till vederbörande före nästa riksdags öppnande. Det är, som man i denna redogörelse ser, fråga om att åstadkomma en riks-arbetarepetition, om hvilken dess författare önskar att den måtte erhålla så talrika underskrifter, att regeringen och rikets representanter icke må kunna undgå att upptaga den till diskussion, och hvars grunder han hoppas skola och äfven måste blifva antagne. Författaren gör dock ej anspråk på att hans grunder skola anses ovilkorligen vara de rätta. Dessa grunder äro framlagda i 9 punkter, så lydande:) 1. Att hvarje välfrejdad man, gom betalar skatt till staten och kommunen, skall äga en röst i alla, såväl statens som kommunens angelägenheter, utan skilnad på personens namn, rikedom eller anseende, och att hvarje person, som är välfrejdad, kan till ledamot af riksförsamlingen väljas, utan att penningen behöfves till gradmätare. 2. Att hvarje svensk man från en visa ålder till en viss ålder är skyldig att bära vapen och skall deri inöfvas, så att i farans stund hela befolkningen kan stå under vapen till sjelfförsvar, och att staten skall vara skyldig hålla dem tidsenliga och goda skjutvapen samt betala alla omkostnader för öfningarna, hvarigenom värfvade militären och indelningsverken alldeles kunde försvinna, som kosta folket mycket pengar. 3. Att folkskolorne öfver hela landet böra ordentligen omorganiseras semt ordentliga, kunniga lärare avskaffas, så att samhällets barn från ungdomen få ichemta ett rätt begrepp om alla nödiga förhållanden inom den menskliga ordningen; det vill säga att hvarje menniska, såväl fattig som rik, bör få ett klart begrepp om hvad denna tidsanda fordrar af hvarje menniska. 4. Att regeringen och statens styrelse ovilkorligen må gå i författning om att alldeles i grund utrota den förderfliga bränvinstillverkningen inom landet, som tyckes vilja dränka hela svenska befolkningen i en evig bränvinssyndaflod, som är färdig att alldeles från jorden ntplåna den förr så starka nordiska stammen. 5. Att folket ovilkorligen må gå i författning om att omorganisera bela embetsmannakåren, så att alla onödiga tjenster indragas och lönerna så bestämmas, ifrån den högsta till den lägsta embetsman, att deisa ej blifva något plågoris för landet, utan att allt må ställas efter landets och folkets tillgångar i allmänhet. 6. Att alla embetsmän, ifrån den högsta till den lägsta, ej väljas på längre tid än till högst fem års tjenstetid, så att landet alltid har att påräkna en frisk och stark embetsmannakår, som med flit och omtanka sköter alla sina åligganden och befattningar, derigezcom att derur må kunna återväljas till samma förtroendepost eller för evigt afskedas från sin befattning i statens värf, äfvensom att lagstiftningen må uteslutande ligga i folkets magt ocn ej blir anförtrodd åt några få zom möjligen handhafva den till egen fördel och ej till hela Jandets egentliga nytta, utan hela folket må ega utse en i allo vald lagstiftande församling, som öfvervakas af folket i Bin helhet, och hvilken församling väljes utaf alla samhällsklasser, såväl hög som låg, såväl fattig gom rik. Då hoppas jag att lagen blir för folkets egentliga nytta och sammanhållning och ej för den enskildas stora fördelar, och att aila. stå under lagens beskydd, så att alla, ifrån den högsta till den lägsta af samhällets medlemmar må kunna inför lagen framdragas och ansvariga göras för sitt handlingssätt, så att något ofog ej kan åstadkommas, utan att varda beifradt. 7. Att regeringen och landets styrelse måtte gå i författnirg om att inrätta en allmän pensionskassa för hela landets befolkning, så utt hvarje betköfvande samhällsmedlem på ålderdomen kan åtvjuta sitt väl förtjeonta underbåll på åldrens dagar. Hvarje embetsoch tjensteman åtnjuter pension på ålderdomen, ekuru väl desse alltid äro rikligeneflönade, så att åe skulle kunna göra besparingar, på det de må deraf på ålderdomen vara betryggade för nöd öch elände. Men hvar har deremot grunden af samhällskroppen, arbetaren och mödans aöner och döttrar, när de hela lifvet igenom fått med träget arbete och, ofta nog, ganska knapp betalning i fattigdom och elände dragit sig fram i yogre dagar, hvar hafva de, när ålderdomen kommer, någon pension eller underhåll att erhålla? När ålderdomen kommer, får blaud de fattige arbetare man och hustru skiljas åt för att intagas, den ena på fattighuset, den andra på arbetsinrättningen. När de beböfva hvarandras ) Vi ha tagit oss frihetsn ändra en och annan otydlighet i ordställnipgar. Red. af D. N.