— Det är kanonernas dån, menade somliga.
— Det är den kalla vindens tjut, svarade
andra.
Jag har alltid trott att det var från slagfäl-
tet vid Rothigre dessa ljud kommo.
Den 2:dra fick man underrättelser om för-
loppet af striden. Napoleon hade gjort under-
verk; det unga gardet hade förvärfvat sig en
oförvansklig ära; men de segrande veko för de
besegrade; och den 3:dje på morgonen väntade
man redan kejsaren. t
Staden företedde en högst egendomlig an-
blick; det såg nästan ut som vore det en fiende
invånarne väntade. Alla ansigten röjde oro;
husen, i hvilka -så ringa gästfrihet blifvit sol-
daterna bevisad, föreföllo ingalunda inbjudande;
deras portar voro stängda, deras luckor till-
slutna. Prefekten var i farten, för att finna en
värdig bostad åt kejsaren; han valde ett hotell
vid Temple-gatan, som beboddes af en rik man,
herr Duchatel.
Soldater posterades utanför porten, såsom
hade kejsardömets spöke föregått kejsaren. Snön
föll och regnet blandade sig dermed; gatorna
voro smutsiga. Stadens embetsmän frågade
hvarandra, om. de borde gå den tillbakadrifne
till mötes. Hvad skulle de väl säga till honom?
Hvad erbjuda honom? Man funderade länge,
och ännu hade man ej hunnit taga sitt parti,
när man fick höra att armåns förtrupp var i
förstaden S:t Jacques.
Ett. slags häpnad fattade nu alla menniskor.
De som hade kära anhöriga bland krigarne,
vågade sig ganska långt ut. Kejsaren hade en
rad af nyfikna på båda sidor om sig, då han
intågade. Afven jag vår der med min far. Annu
ser jag framför mig denna tafla, som jag aldrig
kan förgäta.
Det var helt nära S:t Jacques-porten. Vi
Åg) en massa menniskor nalkas från förstaden.