(J d 5 Utrikes-Nyheter. Från Hamburg telegraferades i fredags följande meddelanden från Norddeutsches Tele. graphbureau: Från London meddelas unde den 17 dennes: Med anledning af den i alla tidningar omtalade planen till anläggande a! en fransk-amerikansk telegrafkabel, hvartill Erlanger i Paris och Reuter i London påstå sig hafva erhållit uteslutande koncession, meddela amerikanska tidningar af senaste postdatum följande upplysningar om deltagarnes antecedentia: 1) Erlanger är en svärfar till Slidell och var bankir för de konfedererade. 2) Reuter förvandlade genom sina falska telegrammer under upprorskriget Nordstaternas segrar till nederlag och alla Sydstaternas nederlag till segrar. Dessa fakta antyda, att nu ifrågavarande företag är fiendtligt mot Amerika. Detta bevisas också af det sätt, på hvilket den genom en kejserlig kupogörelse utnämnde kontrollkomiten är sammansatt; den består nemligen af Drouyn de Lhuys, hvilken såsom utrikesminister under det amerikanska borgarekriget agiterade för, att Frankrike och de andra europeiska makterna skulle intervenera till förmån för Sydstaterna; vidare af vice amiral Trehouart, som äfven var fiendtligt stämd mot unionen, och af Elie de Beaumont. En sammansättning af dylika, mot Amerika fiendtliga elementer har en politisk bevekelsegrund. Amerika kan aldrig gifva en Reuter och en Erlanger tillåtelse att föra deras kabel i land på amerikansk botten. Erlanger har gjort; sig skyldig till underslef mot den amerikanska regeringen ock derföre skall denna sannolikt konfiskera all egendom, af hvad namn den vara må, som han någonsin kommer i besittning af på amerikansk botten. Berlingske Tidende, efter hvilken vi återgifvit ofvanstående telegram, yttrar i anledning af detsamma: Allt detta låter mycket hotande för det fransk-amerikanska telegrafbolaget, som först i dessa dagar offentliggjort sin prospekt till aktieteckning (30 millioner francs eller 1,200,000 pd st. i 60,000 aktier om 20 pd st. eller 500 francs) i Paris, Berlin, Hamburg, Bremen, Amsterdam och Newyork; — men det hela har kommit fram under så besynnerlis form, att man måste tillsvidare uppskjuta sitt omdöme. Det är redan misstänkt, att der blott i allmänhet talas om amerikanska blad, som göra de nämnda protesterna gällande mot den franskamerikanska telegrafanläggningen; derjemte är det omisskänneligt, att ett så häftigt och passioneradt språk väl kan finnas i en radikal tidning, men svårligen i ett officielt dokument, och slutligen, att det hela smakar temligen starkt af en börsspekulation, som skall bringa det franska bolagets aktier att sjunka, eller kanske hämma hela företaget. I London och Newyork finnas utan tvifvel många akticegare i den redan befintliga transantlantiska telegraflinien, hvilka frukta den franska konkurrensen och gerna sätta allt i rörelse för att störta detta företag. Afven konkurrerande europeiska telegrafbyråer kunna möjligen hafva sitt intresse i att kolportera tendensiösa uppgifter. Som sagdt är, heia saken tarfvar närmare upplysning. — Det föreslagna engelska priset har tillsvidare beräknats för enkel depesche till 2 pd st. (50 frans), medan det engelsk-amerikanska bolaget, såvidt bekant är, ännu tager 3 pd 7 sh. Rörande ett vildt uppträdde, som nyligen förekommit mellan en egendomsegare i Irland och hans arrendatorer, innehålla de engelska tidningarna följande: I Ballycohbey vid Tipperary ligger en stor egendom, som är fördelad mellan 20 arrendatorer, hvilka hafva det bästa rykte om sig att vara driftigt folk och punktliga betalare. Denna egendom inköptes af William Scully, hvilken ville aftvinga arrendatorerna eu öfverenskommelse. som tillät egendomsegaren att efter endast tre veckors uppsägning kunna drifva hvarje arrendator på porten. Dessa vägrade emellertid att ingå på dessa vilkor. Han begaf sig derföre, åtföljd af två förvaltare och 9 beväpnade polismän, till Ballycohey, för att uppsäga samtliga arrendatorerna. Han stötte på motstånd; omkring 40 man hade sammanhopat sig, och dessa gåfvo eld på honom och hans sällskap, hvarvid en förvaltare och en polisman dödades, den andre förvaltaren och tre polismän sårades, och Scully sjelf erhöll tre betänkliga sår. Det var en formlig batalj, ty de anfallna besvarade elden, men måste slutligen rymma fältet med qvarlemnande af sina döda. Efter den första undersökningen inför rätta yttrade sig juryn sålunda: William Scullys förfaringssätt mot sina arrendatorer är högeligen att ogilla, och ju förr lagstiftningen gör sådana tilldragelser till en