MMMM Min far hade efter en omfamning, den sista, dragit sig undan och försvunnit bland hopen. Jag lät mina ögon irra omkring, för att finna honom; men i detsamma ljöd trumman till tocken att marschen skulle begynnas, och jag såg honom icke mera på en stund. När vi hunnit till S:t Jacques, blef han åter synlig och nalkades mig. Jag lutade mig intill honom för att höra hvad han ville anförtro mig. Det var det sista afskedet. — Om du kan komma till pastor Henriot, sade han till mig, så blir du väl emottagen... Framför till honom min helsning! — Jag smålog. Den hederlige mannen skrattada högt och vände mig hastigt ryggen. Jag såg honom ställa sig ett stycke ifrån 0s3 och taga upp sin näsduk för att aftorka sina tårar. Allt hvad han kunnat göra, utan att förråda någon svaghet, hade han gjort. VILL Hvilken sorglig anblick företedde icke de första byar och köpingar, vi passerade! Kriget åtföljes, likasom alla landsplågor, af vissa symptomer, en feber, ett slags blekhet, som bemäktigar sig allt och alla. Husen voro i allmänhet stängda, endast några beboddes fortfarande af orkeslösa gubbar och gummor. Man hade bortfört alla möbler och husgerådssaker. Ingen rök uppsteg ur skorstenarne, stallen voro tomma; öfverallt herrskade en tystnad, som endast då och då stördes af de ljud, vinden eller regnet åstadkommo. Kusten, som i närheten af Troyes bestod af hvitaktig lerjord, var hemsk att skåda. Vi tyckte oss här och der se samlingar af ben och det föreföll oss som om snön, hvilken omvexlade med regnet, bildade svepdukar på olika ställen