befria sia kamrat, blcfvo omkring 20 häktade. —
Öfverbufvud är d:t mycket orolist i Quartier La-
tin, alltsedan Lyktan toze i beslag, och bvarje af-
fon gör man der demonstrationer till förmån för
Rochefort,
En annan korrespondent beskrifver uppträdet
i Sorbonre utförligare och mera dramatiskt.
Redan före utdelnivgen i dag — säger nan —
voro gymnasisterna i en mycket upprö:d sionen.
stämning. Når plötsligt trummorna rördeg, !jöd från
sila bänkar: såbål bvad är det? Då hördes en
stämma: edet är visst Canarobert! och när isamma
ögonblick dörrarne ti!l salen öppnades och mar-
skealkon verkligen inträdde, blef han mottag:n med
den mest ystra munterhet och gapskratt skallade
från alla bänkar. Den kejserlige prinsen — hbvil-
ken undervisnivgsministern Duruy gick till mötes
och som bar hederslegionens stora band öfver pin
sammetsjacka — blef mottagen med mycken köld;
intet lefverop hördes, men lugnet blef icke heller
stördt.
eMedan herr Duruy höll sitt inledningetal, som
från början till slut var bara smicker åt kejsaren,
gåfvro gymnasisterna ej något tecken till bifall.
Detsamma var förhål:andet medan vice-rektorn
höll det vsnliga talet på latin; deremot när han
uttalade ordet .Napoleoname hvisslades på alla
sidor. D:ttilis bade dock församlingen förhållit sig
temligen stilla; men rär det kom ull prisutdelnin-
gen och den unae Pelletan, son af den bekante
deputeraden och oppositiousmannen, pvämrdes vå-
som pristagare, uppgåfvo kamraterna ett riktigt ju-
belrop. När deretter den uoge C. Cavaignac, son
af förre presidenten i r: publiken eller rättare che-
fen för dess verkställande makt, Eu; Cae Cavaignac,
erhöll ett acceessit, blefvo bifallsyttringarna ännu
starkare, och när ännu ett pris blef honom tiller-
kändt, bröt en väldig bifallsstorm lös, hvilken va-
rade omk:ing 5 mizuter, otktadt närvaron af den
kejserlige prisen, rom bärvid såg helt förbluffad
ut. Det var en märkvärdig scen. Duruy varöt
blek och Csnrobert (hvilken, som bekant, vid stats-
kuppen 1851 lät skjuta på de oskyldiga krämarne
å Boulevard Mont-martre) tog en mycket grym
upp2yn.
sÅ0då våldsammare blef den åt den unge Ca-
vaignac egnade bifsllsatormen, vär denne icke steg
upp från sin plats, för ett mottaga sitt pris ur
ministerns händer och man erfor att ban bade
svarat den, som var ekicksd att föra bonom fram
till min!stern: Jag vill icke låta prisvclöna mig
af ministern, och det i närvaro af den kejserliga
priosena.
Nu erhöll den unge Duruy (son af undervis-
ningsministern) också ett pris. Härvid hördes all-
män hvissliog, men gom öfvergick till ny bifalls-
storm när den uvge Cavaigoac, erhöll ännu ett pris.
När slutiigen hr Du:uy upplöste sammankomsten,
ropade en af de närvarande: slefve prinaen!s Djup
tystnad var första svaret; efter några sekunder
följde bandklappningar, men afbrutna af förfärligt
Lvisslande. Så slutades denna bögtidlighet. —
Vicerektorn var så gripen af händelserna, att han
glömde ain gamla plägsed att låta biuda förfrisk-
Dingar åt professorerna (glacen var dock i ordning),
hvadan dess, nära att förgås af törst, måste begifva
tig på de närliggande kafsrna.
Ehuru oväsendet inne i Sorboune var oerbördt,
så gick det dock ånnu värre till utanför. Man bäk-
tade der en student som frågade en polisman om
Icke Henri Rochefort också hade fått något pris.
I Quartier Latin råder raturligtvis den största
fröjd öfver händelserna i Sorbonne, och de hafva
satt Rochvfort och Lyktan helt och hållet iskuggana.