Då polisen med tillbjelp af militär inskred, blefvo flere persorer såräde, men svårast en ung man vid namn Sanier, hvilken nu lär befinna sig i ett farligt tillståpvd. Tidnirgen Toulonnais berättar om denna sak följande: Savier blef i trängseln framskuffad i närheten af den ursinnige officer, fom förde befälet öfver truppen. Han ropade då till denne: Haugg icke: vi göra intet motstånd, vi draga oss tillbaka. Men officeren, som höll sin dragna sabel i handen, fattade Sanier vid strupen, ropande: Din kanalje! din odåga!? Dervid högg han omkring sig med eabeln, och soldaterna knuffade Sanier tillbaka in 1 fsalen samt grepo bonom, för att arrestera honom. I detta ögonblick ropade Sanier: Jag är sårad, jag blöder!? Och verkligen strömmade också blod ur ett djupt sår i hans högra sida. Vid Saniers rop att han var sårad, utbrast en af poliskommissarierna: Så mycket bättre, då bär det åt helyet2 med dig. Man kastade härefter Sanier på dörren; han vacklade och kunde icke gå. Två personer förde horom till hans fars i grannskapet belägna bostad. I början tycktes Saniers sår ej vara farligt; men bhbans tilistånd försämrades, och han ligger nu för döden. Officerens sabel hade nemligen inträngt mycket djupare än man först trodde. Seqvestern på Lyktan. Till de upplysningar vi i gårdagsbladet meddelade angående seqvestern å grefve de Rocheforts tidning la Lanterne (Lyktan) lägga vi i dag åtskilliga nya: Anledningen till beslaget å numret för den 8 augusti var, att Rochefort i detta nammer redogjorde för gången af den process, som regeringen väckt mot horom för det att hav icke skyndsamt nog infört i tidningen ett beriktigande från regeringen, dervid Rochefort riktade åtskilliga skarpa utfall mot generaladvokaten BlainDescormiers. Han meddelade tillika, att han kade vädjat i målet, emedan han befarade, att han kort efter att hafva blifvit häktad skulle blifva benådad på Napoleonsdagen, den 15 augusti, hvilket för honom skulle vara det hårdaste slag. Han tillade, att han icke skulle hafva yttrat sig så utförligt om denna sak, derest domen ej vore egnad att demaskera regeringens batterier. Då Lyktans byrå vid Rossinigatan den 8 besattes af polisen, på det att beslaget skulle kunna verkställas, samlades en stor folkmassa omkrisg huset, utan att det likväl kom till några slags demonstrationer. Afven tidningens tryckeri vid Rae du Bouloi är ställdt onder polisens uppsigt, och hvar och en, som går ut derifrån, blifver visiterad, på det att han icke skall kunna bortsmogglia något exemplar af La Lanterne. Polissergeanterra ryckte på öppen gata tidningen ur händeroa på personer, som redan före beslaget köpt den. En omnibus, i hvilken en ung man satt och läste Lyktan, anhölls och tidningen togs ifrån mannen, som till på köpet visiterådes på gatan af polisen, för att få utrönt, om han icke hade flera exemplar. Detsamma hände en person, som i en åkardroska läste tidningen. Det oaktadt kan polisen icke förbindra, att en icke obetydlig handel ännu drifves med den förbjudna artikeln. Den 8 dennes såldes ett exemplar på Caf6 Madrid för 100 francs, ett annat för 65. Det vanliga priset är nu 20 francs. Hr de Rochefort har begifvit sig till Belgien, för att undgå personlig inställelse i anledning af det nya åtal, som regeringen anställt emot honom. Oroligheterna i Quartier Latin. De i går afton ankomna utländska tidningarne innehålla följande berättelser om de märkliga uppträdena i studentqvarteret i Paris: Paris den 10 aug. på aftonen. I dag ha oroligbeter egt rum i Quartier Latin. Denna dag skedde den stora utdelaingen 1 Sorbonne af priser, dels åt de derom täflande lycber och gymnasier i landsorterra, dels åt lycister och gymnasister i Paris och Versailles. Din kejserlige prinsen öfvervar utdelnicgen. Den unge Cavaignac, son af förre residenten i franska republiken, var tillerkänd ett örsta pris för öfversättning från grekiskan. Tillkännagifvandet oc denna utmärkelse mottogs med stormande bifall af den unga församlingen. Bifallet blef ännu mera stormande när den unge Cavaignac, vid uppropandet af sitt namn, stannade orörlig på sin plats, emedan han icke ville mottaga en omfamning med åtföljande kyssar på kinderna af den kejserlige prinsen, hvilken artighet denne låtit komma en annan prisbelönt till del. Lifvade af denna scen samtalade gymnasisterna derom på hemvägen, efter prisutdelningens slut. Derunder råkade on af gymnasisterna i ordvexling med en poliskonstapel, som tog fast honom. När en skara gymnasister (man kallar dem allmännare